Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143-
är det, att då lagstiftaren ville ånge de bevis, som den enskilde
borde förskaffa sig redan vid rättsförhållandets stiftande, kunde
han endast nämna skrift och tagna vittnen. Icke hade det väl
varit möjligt för lagstiftaren att anmoda försträckningsgifvaren
att inför domstol lemna försträckningen eller att förskaffa sig
indicier för densammas gifvande? Ett råd om att förskaffa sig
motpartens muntliga erkännande af försträckningen vore att gå
öfver ån efter vatten, ty för att ge fiill säkerhet måste ju
erkännandet ske vid försträckningen och inför vittneri. Ett råd att
gifva försträckningen etc. i tvenne personers tillfälliga närvaro
vore en alltför -stor abnormitet, för att lagstiftaren skulle kunnat
göra sig skyldig till densamma. För honom återstod således
endast att uppmana fordringsegaren att. taga bref eller Vittnen
på i fråga varande rättsfaktum.
Ar emellertid orsaken, till att lagen särskildt nämner
tillkallade vittnen och bref, icke den af oss nu angifna, så torde
man kunna ifrågasätta, om den icke varit den, att vid
ifrågavarande bestämmelser lagstiftaren, låt vara mera dunkelt, tänkt
sig bref eller vittnen såsom uteslutande bevismedel. Detta
kunde synas framgå af följande förhållande. I Lagkommissionens
förslag hade 12 kap. 6 § Handelsbalken följande lydelse: »Nu
vill ej den, som godset emottog, hafva det längre i förvar; säge
då honom till som insatte, att han må taga det åter. Gör egaren
det ej; stånde sjelf allan fara». Vid denna paragraf påminde
Borgareståndet vid 1734 års riksdag, att näst orden: »säge då
honom» måtte tilläggas: »med vittnen till som ’insatte». Härpå
svarades, »att man ej velat föreskrifva sättet, allenast han eljest
kunde bevisa det; och satte man »med vittnen» kunde mången
ej åtnöja sig med bref, utan fordra vittnen». Hvarefter
Ständerna funno för godt att, till upplysning för de enskilde, skulle
näst orden: »insatte, att han må taga det åter» tilläggas: »och
tage bevis derå» J). Var nu Lagkommissionens mening att i sitt
’) Se »Lagkommissionens förslag till Sveriges Rikes Lag af år 1734>,
Stockholm 1841, s. 110.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
