Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155-
inom vederbörlig tid göra anmärkning mot densamma vara en
omständighet, som i hög grad stärker trovärdigheten af den i
handlingen innehållna förklaringen. Så kan vara fallet med
räkning, som tillställes en person, och det eger äfven rum, då s. k.
motbok förts emellan parterna, hvilken utlemnats till ena parten,
så snart den andre deri fört honom något till last1). Derest
man i nu nämnda fall betraktar underlåtenheten att göra
anmärkning såsom ett tyst erkännande af räkningens eller motbokens
emottagare, kunna dessa fall blifva endast skenbara undantag
från ofvan angifna regel, ty ett dylikt erkännande kan vara
en disposition, hvarigenom fordringsrätten uppkommer, eller i
fråga om bevisskyldigheten för grunden till densamma, och den
af handlingens utställare gjorda utsagans bevisvärde blir i så fall
utan betydelse. Från denna senare uppfattning utgår
lagstiftaren i sina bestämmelser angående räkningar mellan köpmän
och med dem likstälde yrkesidkare, hvarom stadgas i §§ 21, 22,
23 och 24 af Kongl. Förordningen angående handelsböcker och
handelsräkningar den 4 Maj 1855.
Beträffande derefter handelsboks vitsord 2), är det, såsom man
lätt torde inse, de åtföljande omständigheterna, som skänka
den i densamma förekommande utsagan till parts fördel dess
värde såsom bevis. Hvad som särskildt är utmärkande för lagens
bestämmelser angående handelsboken är icke den beviskraft, som
tillerkännes den, utan den rätt att ålägga edgång, som gifves
domaren, på samma gång hans uppskattning af det genom
handelsboken förda beviset i viss mån underkastas legala bevisregler.
Detta undantag från den fria bevispröfningen saknar emellertid
åtminstone i det fall berättigande, då domaren i regel eger fritt
afgöra värdet af ett fördt bevis. Ett upphäfvande af 1855 års
’) Jfr rättsfall i N. J. A. I s. 528, IV s. 365, XIII s. 413. Se ock
rättsfall hos Lbvison, »Ugeskrift for Retsvæsen», 1885, s. 716.
’) De närmare reglerna i fråga om detta äro angifna af Afzelius, »Om parts
ed», s. 113 f. Jfr äfven der anförda författare samt följande rättsfall: J. A.
IV 287 och VII b. 153 (dessa ännn af intresse), N. T. II s. 672, N. J. A. II
s. 314.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
