Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165-
personers muntliga utsaga om detsamma’). Enda skilnaden är,
att garantierna för återgifvandets riktighet och fullständighet äro
mindre.
Det skriftliga bevisets framläggande.
I det föregående hafva vi sökt angifva de hufvudgrunder,
domaren har att följa vid uppskattningen af den skriftliga
handlingens värde såsom skriftligt bevis2). Ämnets natur har gjort, att
vår redogörelse endast undantagsvis kunnat nedstiga till
detaljerna. Dessa fyllas dock på ett naturligt sätt af den fria
pröfningsrätt, som lagstiftaren i fråga om det skriftliga beviset
lemnat lagskiparen. Den framställning, vi gjort om bevisningen i
allmänhet, är afsedd att utgöra ett försök att dervid biträda
honom. En riktig uppfattning af vår lags ställning till
bevisfrågan öfver hufvud taget är nemligen nödvändig, för att hvarje
särskildt bevismedel skall erhålla det bevisvärde, som bör
tillkomma detsamma.
Den uppgift, vi satt oss fore, hafva vi nu fullgjort3). Då
emellertid varit brukligt, att man vid behandlingen af det skriftliga
beviset äfven framstält reglerna för dess framläggande, särskildt
’) Jfr rättafall i N. J. A. X s. 138.
2) För att ej vår framställning skulle blifva alltför vidlyftig, hafva vi
måst afstå ifrån att taga någon hänsyn till den engelska rätten. De regler,
som med afseende på det skriftliga beviBet, »documentary evidence», på grund
af lag eller praxis i England tillämpas, äro emellertid af stort intresse. Se
derom den koncisa redogörelsen hös Stephen, »A digest of the law of evidence»,
London 1881, s. 71—101. Se ock Best, »The principles of the law of evidence»,
London 1870, s. 297 f.
3) Vi sakna tillfälle att särskildt utreda frågan om betydelsen af
telegram såsom skriftligt bevis. Vår afsigt är dbck att dertill en annan gång
återkomma, och vi inskränka oss nu till att hänvisa till Mittermàieb, »Ueber
die rechtliche Bedentung telegraphischer Mittheilungen und die Anwendung
der Grundsätze vom Urkundenbeweise auf dieselben in ßechtsstreitigkeiten» i
Archiv fur die civilistische Praxis XLII s. 278 f. och samme författare i
nämnda tidskrift XL VII s. 214 f. Se ock Serafini, »Le télégraphe dans
ses relations avec la jurisprudence civile et commerciale» (öfversatt från
italienskan), Paris 1863, ssk. s. 44 f.; Meili, »Das Telegraphenrecht», Zurich 1873,
ssk. s. 65 f.; Broomé, a. a. s. 211—213.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
