- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Föreningen "Svenska Folkskolans Vänner" / H. 18. Hvad den gamle skolmästaren berättade / Ryssarne i Pernå 1713 /
6

Author: Emil Wichmann, Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

högtidligheter bryter den gamla vildheten och råheten ännu
fram med slagsmål och dråp. Och, Gud sig förbarme,
äfven kvinnorna bete sig mången gång ingalunda
vackrare än männen. Ett sådant lif medför alltid sitt eget
straff, och den illa gör, han illa far!

Detta se vi nu dagligen och stundligen, och
såsom det tyvärr ännu är, har det varit sen långa tider
tillbaka. Jag kunde kanske berätta Er en sannsaga härom
från våra egna bygder, men kanske Ni inte tycker om
att höra så sorgliga saker“.

— „Jo, jo, berätta, berätta, bästa skolmästarn“,
ropade nu många munnar på en gång.

— „Det skall bli riktigt trefligt att få höra något
från egna hemknutar. En kan då riktigt tro, att det är
värkligen sant, hvad skolmästaren säger“, sade
„Aderstufar“ och nickade uppmuntrande åt skolmästaren.

— „Ja — men — det är också riktigt sant, hvad
jag nu skall berätta“, sade skolmästaren och stoppade
i en ny pipa med „Jakobstads kosack“. „Berättelsen,
tror jag, hafva dessutom många bland Er förut hört
omtalas, ehuru inte så omständligt, som jag nu vill
berätta den.

*



På den tiden när påfven i Kom herskade öfver
världen och katolicismen ännu var vårt folks religion,
bygdes också den dåvarande första och enda kyrkan i hela
det svenska Österbotten, nämligen Pedersö. Då måste
folket alt från Kristinestad och Lappfjärd, Närpes och
Vörå, från Ny- och Gamlakarleby färdas till Pedersö,
för det mesta med båt, (ty landsvägar funnos inga) om
de ville lysas och vigas, låta barnen döpas och de
aflidna begrafvas. Kyrkan själf var liten och oansenlig
till det yttre, där hon, hälgad åt Sankt Petrus, stod på
sin på den tiden kringflutna holme. Kyrkfönstren voro
små, men smyckade med grant målade bilder af den
heliga jungfrun och apostlarna. I dess inre såg man
mångahanda bilder och beläten och all den grannlåt, hvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftsvfv/18/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free