- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Föreningen "Svenska Folkskolans Vänner" / H. 18. Hvad den gamle skolmästaren berättade / Ryssarne i Pernå 1713 /
50

Author: Emil Wichmann, Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Guffar tröstade emellertid henne och förtäljde, huru
väl hans möte med befälhafvaren aflupit. Med möda
var det dock, som han förmådde henne att lämna sitt
gömställe och taga ihop med nätknytning på en pall
utanför badstugan. Han beräknade, att denna
sysselsättning skulle under de närmaste timmarna för henne vara
den lämpligaste, ty därunder skulle den uppskrämda
hickan småningom hinna vänja sig vid de ovanliga
gästernas åsyn och närhet. Själf ville han litet reda sina
tankar.

— Låt oss nu, kära barn, finna oss i vårt öde.
Kungen kan icke skydda oss, men det kan Gud!

De stego ut, och i brist på annat arbete för
ögonblicket började Hans tälja på ett halflardigt yxskaft,
som han haft i förvar i sitt lilla redskapsskjul. Ingen
störde de båda i deras förehafvande, endast en och
annan soldat, som gick förbi, kastade en leende blick på
den unga rödbrusiga flickan, hvilken arbetade för
brinnkära lifvet och icke vågade se upp från sitt garn och
sin knytnål. Och dagen gick lyckligt till ända, och
många andra med den.

Hans och Simon sysslade med sitt fiske och fingo
hvarje dag af sin fångst afstå de största fiskarna, hvilka
enligt tolkens uppgift hamnade på generalens bord. I
utbyte erhöllo de bröd och thé, af hvilka varor den första
kom dem väl till pass, då i det lilla hushållet i
badstugan ej fans stort annat än saltad strömming och
rofvor.

Milis blyghet hade småningom försvunnit; hon hade
lärt sig några ryska ord och djärfdes stundom med ett
gladt skratt besvara de slängkyssar, hvilka artiga
soldater sände henne. Krigarne, som uppehölle sig på
stället, voro dock ej många, ty där funnos endast
generalens och ett par andra officerares uppvaktning. De
flesta — och de kunde räknas i tusental — myllrade på
ön bortom Rödbod-sundet. Där försiggick ett rastlöst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftsvfv/18/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free