Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märksamhet var riktad på de granna uniformer, dem
förbivandrande officerare buro.
Hans tackade ödmjukt och. såg till sin belåtenhet,
huru tolken förnöjd vandrade i väg med osten, icke till
generalens kök utan till sitt tält; för gubben var det
emellertid likgiltigt i hvems mage den hamnade.
Gubben skyndade åter till badstugan. Där gaf han
de båda unga ännu några råd. Mili skulle under inga
vilkor få återkomma ; Hans skulle nog vid tillfälle söka
upp henne, var det sista ordet. Så tog han hennes
händer i sina och läste med darrande röst „Välsignelsen.“
Allas ögon tårades, och med tunga steg och beklämdt
sinne vandrade Mili bort med Janne. En soldat åtföljde
dem till sista vaktposten. Knapt hade de lämnat denne
ur sikte, förrän de båda unga med glada blickar och
hurtigt mod började springa framåt vägen. Känslan
af återvunnen frihet tog ut sin rätt och förträngde alla
sorgliga tankar. Efter en stund veko de inåt skogen
för att på ginvägar, dem Janne kände till, hastigt söka
sig fram till det svenska lägret i Lappträsk. —
Hemma på sin bänk satt gubben Hans och
funderade. Han var ej rädd för det som komma skulle, men
det kändes nu så tomt och ödsligt. Åt Mili hade han
sagt, att han efter ett par dagar skulle uppsöka henne
på Bajars i kyrkbyn, men det var ord utan mening där
bakom. Han hvarken kunde eller ville rymma i väg.
Och dessutom lyste det honom att få se, huru de svenska
och finska krigarena skulle anfalla det ryska lägret.
Efter att hafva suttit en lång stund ensam, gick
han ut för att uppsöka Simon. Hans märkte, att han
saknade sällskap. Mili hade sedan sitt sjunde år, då
hon miste sina föräldrar, varit gubbens dagliga sällskap,
och nu var hon borta, ja, det kändes rätt tungt.
Då Hans kom ut, såg han till sin stora förvåning,
att klockringaren, som ingen plägade fästa sig vid, stod
omgifven af några officerare och soldater. Tolken
syntes äfven midt i skocken, och pratade högljudt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
