Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Prästens idoler-lotten
igen och gick uppe, stirrade hoii längtans-fullt ut genom fönstret,
där det emellertid icke war annat att se ån det uthållatide swåra.
wädret.
,,H1oad tittar du efter?«« sade Maren till henne. ,,Dir.
tänker wål aldrig på att gå härifråii igen! Det sku’ just likna
dig, att begifwa dig ut öswer heden, med twä små barn, genom
famns djup snö. Men det skall du wackert låta bli. Du skall.
nog slippa hårifråii, men först när snön gåttbort och wädret blif-
wit mildare, och då kuskar Nils dig nog ett godt stycke pä wäg..
Du har wäl håller icke någon så orimlig has .«
Magdalena suckade. Hon hade wisåt icke någon ihela
wärlden att hasta till; men i den frånnnande bondgården hade
hoii håller intet att göra, och där hade hon ju alls ingen rätt
att stanna.
Husbondefolket på Birkholt hade flere och ganska små barn-
Det war både lugnt och trefligt i huset, men emellanåt kvitt där
dock en knnt på träde-i. Det kunde nämligen komma öfioer
Maren, att hon skulle lära sina barn låsa och det kunde hon nu
ganska dåligt själf. Barnen tyktcs hafioa mycket trög uppsatt-—
ning och den eljes milda och saktmodiga Maren, ivar mycket otå-
lig diirtoid. Då hon började hivarje läsetinnne med att taga
fram riset, så war underwisningen mer äii till hälften förstörd.
Mamien hade stor aktning för sitt hustrus bokliga lärdom, ty(
han sjålf kånde endast stora »A,« och det också endast när han
såg det i ,,A-b-c-boken«; men han tykte icke oin att hon under
tårar och ivrcde piskade de olycklige små ungarne, för att de ej
kunde fatta de löjliga små krinnelnrerne i böckerna. Hari tykte
också att stafningen, och hivad därtill hörer, war sådaiit me-
ningslöst tokeri och icke som den läsning han hade hört i kyr-
kan och på andra ställen. Hati yttrade ibland den förmodan,
att Maren kanske ändock war ,,för bråd med karbaseii.««
Det kunde då hända, att där föllo några mindre wånliga
ord, mellan makarne, med anledning däraf.
Pråstens forna fosterdotter, war sjiilffallet icke försummad,
med afseeeiide å sinläskunnighet, och som barnpiga hade bott äfioeir
haft öfning i att underwifa snni bcmi i de första grunderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
