Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uoteier skilda Irmas-· 13
till ryggen. Och jag will på förhand underrätta dig, att man
med de ändorita som inslag wäfwer ett tyg med blått som ränning.
— Dett wäfwen will jag inte wara med om.
— Ja, det tror jag nog. Se så, kom nu gudfonen min,
så skall jag föra dig och de andra litet omkring på skutan, så
att ni blifwa hemmarma här.
Våde Gustaf och Viktor blefwo nu tillkallade, och förfina
tre skyddslingar höll därpå Piken, som riktigt kände sig på eget
botten, ett långt föredrag, om alla de främmande föremål,
hwilka det stora örlogåsteppet gömde inom sina relingar. Hwad
som däremot rörde rigg och skrof, det kände hans åhörare sedaii
gammalt. Pikeii hade nog själs warit i tillfälle att pröfwa, att
hurtigare skärigossar ätt hans brorbarn icke funnas i Fagersta-
trakten. De förstodo wäl sköta roder och skot.
Ett par timmar efter barkassens ankomst uppkallades hela det
nywärfmade manskapet på däck, där de mönstrades och inskrefwos
i rullorna· Af hivar och en frågade man, huruwida hatt mille
tjäna som matros eller artillerist. Ling-Gustaf walde det senare;
han tykte, att när man engåttg gifwit sig i krigstjänst, så mar
det wäl ärorikast att få passa upp kanonerna; sköta segel kunde
man ju äfmett under fredstid. Emedan tillräckligt artillerister
sunnos på »Wasa«, ment däremot på amiralskeppet ännu behöfdes
4 säda11a, war Gustaf för sin längd och sitt kraftiga kvot-påbygg-
nad den, sotn främst kom ifråga mid besättandet af dessa platser-
Våtsman Pik mar till en början icke rätt med om saken, ty han
hade hälft sett, att Gustaf stannat i hans närhet, meti så kom
han ihåg, att Lill-Otto skulle få plats på amiralskeppet och då
kunde det mara godt, att äldre brodreti mar till hands och höll
öga på honom. Viktor, mera blyg och osäker, föredrog att såsom
lättmatros stanna på ,,Wasa««, där han i Pikeii egde åtminstone
sen bekant bland alla de främmande människorna.
Lill-Otto, han stod bedröfwad och såg på, huru de andra
uppmättes och numrerades; förgäfwes wäntade hatt att någoti
skulle fråga efter hans längd, eller om hatt önskade blifwa inskrif-
wen som matros eller artillerist. Hans- namn fans- icke upptaget
i rullan bland de andra. När mönstringen war slut och Piketi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
