- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Föreningen "Svenska Folkskolans Vänner" / H. 9. Under skilda fanor /
31

Author: Emil Wichmann, Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under skilda Janos-. 31

— Så är felet icke ditt.

— Drt ger god tröst, hwite fan, men huru dela wi sedan
«betalningen? Själf tar du 10,000 rubel och ger mig 10; där-
med år jag icke nöjd. Hälfteii hwar är mitt första och sista ord!
Dti tjänar rika, röda herrar, som nog kunna betala.

—- Nej, det är min enskilda affär den här, men jag får
wål se hum du fullgör ditt tvärf. Tycker du att ett annat sätt
att få mannen nr wägen gör dig mindre besmär, så wälj själf.
Man berättar —- yttrade Noberg smägrinande — att din flint-
bössa engång förut nått målet och då — — —

— Tig, din usling, hivad rör jag dig, utbrast Heikkilä-
Jukko och sparkade med sin tunga träsko till bänken, så att den
kortwäxte Noberg handlöst föll ned på golfwet. Med gnistrande
ögon reste denne sig häftigt stoärjaiide, utan att dock handgripli-
gen wåga hämnas det måld, som blifwit begånget mot honom.
Mumlande mellan tänderna —- din tur kommer wäl ock engång —
haltade hatt fram till sängen och satte sig där för att gnida sitt
sjuka ben.

Heikkilä-Jnkko fortfor lugnt att klyfwa sin pärtwed

Ute föll regnet alt häftigare.

Cn hals timme förgick.

Då hördes plötsligeii ett hest ljud, kra, kra! De båda män-
nen i stugari reste fig. Jukko kastade några wedträ jämte spå-
nor på glöden i det han föraktfullt yttrade:

— Det är mål dina fina herrar, som låtsa härma fågel-
låtz till ock med en döf kråka skulle kunna säga, att det är en
rys-se och ingen kräka, som kraxar så där.

Noberg hade emellertid utait att höra på hans ord skyndat
nt och tillropade på bruten ryska de ankommande:

— Alt är klart, ers Högwälboreiihetl Stig in, här är stu-
gan, som jag, er ödmjuke tjänare, Utwalt till mötes-platå

De båda främlingarne hoppade hastigt ned från sina hästar,
bundo dessa wid ett trä och skyndade drypande af regn in ge-
nom den låga kojans dörr.

—- Etr snygg mötesplats den här, utbrast den äldre af de
båda männen, i det hatt mönstrande blickade omkring sig, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftsvfv/9/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free