Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 Umlar skilda fanas-.
derhandlar aldrig med rebeller. Ni kan tacka Gud att jag ej
genast lät lägga ert hufwnd för edra fötter.
Leijonhufwud bleknade och konungen wände honom ryggen
och gick sitt wäg.
Jnom tio minuter stod ioagnen åter sörspäiid och kungen
fortsatte skyndsamt färden till Helsingfors. Hiir öfwerlämnade
han befälet öfwer hela truppstyrkan i Finland åt hertig Karl,
hwarpå haii öswer Åbo bechf sig till Stockholin, för att leda
rustningarna och upptaga striden med danskarne
Obehindradt hade konungen fått resa; Anjalamiinnenss anslag
hade misslyckats. —- — —
Med wreda blickar och döljande en synbar otålighet hade
öfwerste Leijonhufmud på torget i Lowisa sett den kungliga mag-
nen afresa;· äfwen han hade långt före detta bort wara på äter-
wiigen. Änuu måste han wänta tre timmar, innan han skulle
få begifiva sig af, ty så lydde deii tydliga befallning Armfelt på
konungens wågiiar isista minuten gifioit honom. Deti triumfe-
rande min, sont hade afspeglat sig på konungagunstlingens anlete,
när han framförde ordern hade låtit Leijouhufwud ana, att man
här miste mera än man borde weta.
Då ändtligen den utsatta tideii gått till ända, hoppade
Leijonhufwud upp på sin häst och satte af i fullt galopp, men
döm om hans utomordentliga förmåning, dä hans exempel följdes
af fyra soldater och en för honom obekant officer. Till en börjait
trodde han att desse redo i eget ärende, men ur denna förmodan
togs han snart, då hatt såg, att reskamraterne påskyndade och
saktade sin fart i samma mån som han själs pådref eller höll
tillbaka sin häst. Det mar dock för mycket; wredgad stannade
han plötsligt sin häst och inwäntade sitt oombedda följe-
— Med hivad rätt bemakar ni mig? röt han åt deII
unge officeren. Far Ni er wäg och låt mig fritt följa min!
— Man ordres, herr öfwerstelöjtnant, förbjuda mig att in-
låta mig i onödigt samtal med er. Ni är fri och jag ämnar
icke förhindra er färd; fortsätt därför obehindradt.
På alla sina widare frågor fick Leijonhufwud ej något smar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
