Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Umlets skilda- ja-ttot«. 75
sydwestlig storm tionng dem att stanna kivar i sundet och tvi-
karne däromkritig. —
Wid dagningen den 10 juli började kampen ånyo. De
ryska fartygen, spridda som de woro, kunde ej mera ordnadt
förswara sig, utan råkade därför det ena efter det andrai
swenskarnes wäld. Mera ån 2,000 fångar bleftoo tagna.
Bätstnati Pik, som åter kallat Otto ombord, hade redati
med sin kanonslup hunnit bogsera en redlöst drifwande, rysk storbåt
till stranden af Kyrkogiirdgön och ämnade återtoända till Kut-
salo, där konungen gått i land, för att asgiftoa rapport, då
hans skarpa öga plötsligen upptäkte ett bajonett, glimmande mel-
lan bufkfnåren på stranden-
— Halt, gossar, kommenderade den af stridslust warme
gubben, därborta finnes willeltråd, sant mig lyster jaga. Låt
oss klifwa i land och skrämma upp det·
— Far icke, guffar, bad Otto förskräkt, innan tvi hinna
dit upp, kunna rys-same aflossa sina gewår, käraste gnffar — —
— Tig pojke! Lägg dig på båtbottnen, om du är räddl
·Wi andra skola nog reda oss dig förutan.
Ett par minuter senare stormade den lilla skaran under
:l)öga rop uppför stranden-
Ttvätitie blixtar skjöto fram ur busksnåret· Pikett stannade
i sitt lopp och segnade långsamt ned. Otto knäböjde wid hans
sida och försökte med sin afkastade tröja hiitnma den warma
blodström, som rann öfwer den gamles bröst. Jnom ett par
ögonblick samlade sig de öfriga matroserna kring den lilla grup-
pen, efter det båda ryska soldaterna uppe i busksnåret i en
.-handwändning blifwit nedhuggna. — Endaft enstaka skott hördes
mera längre bort. Striden hade tydligen redaii tagit slut.
Otto hade sakta lyftat upp Pikens hufnntd och stödde det
ömt. Stora tårar runno utför gossens kinder. Besiittningen
frätt slupen hade tvekat bära den sårade bort; men afftått där-
ifrå11, då denne sakta ltedt dem lämna honom en stund i fred.
Soleii hade nyss gått upp. Wågitrtia och daggdroppartta
på bladeti återkastade glittrande dess sken. På den lilla holmen,
där blott några tiotal albuskar och ett par tallar höjde sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
