Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vattenpussarna lågo och speglade en
ljusblå vårhimmel, där små lysande moln drevo.
Från villaträdgårdarna hängde björkarnas
kvistar ut över staketen med nyutsprucket löv,
så ungt och spädt att det var nästan vaxgult
ännu. Men slutet av gatan spärrades av
kommendörens trädgård med en tät mur av
grönska, frodig som en skog. Och solen slog
gnistor ur allting, ur vattenpussarna på gatan och
maskrosorna längs staketet och tusen små
reflexer på de späda, savblanka löven.
Så mötte jag två små lekkamrater. Och de
berättade att det gick en häst på gärdet, och
den hade fått en fölunge på natten. Jag hade
velat visa dem dockvagnen och dockan, men
vi glömde det alla tre. Vi störtade i väg till
gärdet. Och det var verklig och påtaglig
sanning! Alla ungarna från gatan stodo där och
hängde på staketet och talade om miraklet. Vi
förundrade oss över de långa spinkiga benen,
som den redan kunde gå på, och över den lilla
krusiga svansstumpen — och så över att den
var så ljus, för modern var svart. Och när
den stack in huvudet under henne och diade,
blevo vi heta och beklämda av att vara så nära
den stora, främmande naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
