Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Simonsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i dimman — gaslyktorna uppe på terrassen
skymtade nätt och jämnt, men herrskapshusen
däruppe voro alldeles försvunna, från dem
trängde inte en ljusstrimma ned — men de
anades likväl som en mur högt uppe i dimman —
tryckte liksom ned gatan i djupet, där den lopp
som ett dike vid deras fot.
Simonsen trippade och stultade framåt —
det var halt på trottoaren på många ställen,
där isen inte var borthuggen: Det vimlade av
barnungar som foro ut och in i de mörka
portgångarna — ute på gatan mellan lastvagnar
och slädar försökte de att åka kana, bara det
var så mycket som ett glatt medspår i det
knaggliga bruna väglaget av hårdfrusen snö.
»Svanhild!»
Simonsen ropade strängt åt en liten tösunge
i smutsig vit luva. Hon hade kravlat sig upp
på den uppskottade snökanten längs trottoaren
och åkte ned på gatan på sina små, snå skidor,
som voro alldeles svarta av sotig, smutsig snö
och nästan inte buktade sig längre.
Barnet stannade mitt på gatan och såg upp
på Simonsen, som klev ut över snövallen till
henne. Hennes himmelsblå ögon stodo fulla av
ont samvete, medan hon strök upp det ljusa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
