Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Simonsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bägge krampaktigt fast i snöret till sin kälke,
medan de storögda talade om för Simonsen allt
det fula de hört om stora, stygga pojkar, som
stulo kälkar och åkte på småbarn och kastade
isklumpar i Slottsparken.
Pet stod inte till att få reda på vad det blivit
av kälken. Och uppe på stora vägen mötte de
en fin, vredgad dam, som visade sig vara Alfs
och Johannes’ dadda, och hon grälade, för att
de inte hade kommit hem för en halvtimma
sedan, och lovade att de skulle få sig av pappa
och mamma — och hon brydde sig inte det
minsta om att få höra att den lilla flickan hette
Svanhild och hade förlorat sin kälke. Så hon
åbäkade sig, medan hon slampade i väg med
ett järnhårt barnjungfrutag i vardera pojken !
— Och Simonsen var nära att få en styrstång
i ögat och en kälkmede i skenbenet.
»Ja, dom har nog tatt din kälke, Svanhild —
jag tror inte vi får se till den vidare», suckade
Simonsen modstulen. »Sch! inte gråta så,
gullet mitt! Du ska få ny, fin kälke av pappa till
jul — kom du, ska vi gå på Kaljohan och titta
på butikerna — de är så granna i kväll så —
kanske vi får syn på en ny kälke till dej ock —,
sade han ljusnande.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
