Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Simonsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och när Olga gick ut för att se till gröten
och revbenssteken, fortforo Simonsen och
Svanhild med sin sång. »Här komma dina
armar små», sjöng Svanhild.
»Nej, hör du, det heter inte armar små»,
rättade fadern. »Det är inte frågan om armar —
arma snå, heter det. Det är inte frågan om
armar — arma snå, heter det. Det är
bibelspråk, förstår du. Stackars små betyder det
— det är inte sådana armar», sade han och
tog om hennes armar och kittlade henne under
dem, så att hon gallskrek och sprattlade med
benen där hon satt på hans knä.
Och så var det den sista morgonen.
Väckarklockan inne hos Olga skramlade, men
Simonsen blev liggande och dåsade i mörkret — det
var så kallt att stiga upp. Och ledsamt och
otrevligt allting. Att han skulle upp i kölden
och ut — och bort från allting.
En sådan god säng med bolster både under
och över sig hade han nu aldrig haft på något
annat ställe, där han bott.
Olga öppnade dörren. Och i ljuset inifrån
sitt rum ställde hon från sig brickan, som hon
bar, tände lampan och flyttade brickan bort på
hans täcke — det var kaffe och klenäter.
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
