Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Simonsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, nu ska du vara en snäll, rar, lydig
flicka, Svanhild — mens pappa är borta.»
»Ja då», sade Svanhild.
Olga gick ut i köket för att släcka
fotogenköket — eftersom Svanhild skulle vara ensam
hemma — och kom in igen och stod med
handen på lampans skruv:
»Jaha, Anton —
Han kysste Svanhild, så att det smällde.
Lade ned henne i sängen och bredde över
henne.
»Jaja, ajö då. Svanhild mi.»
Olga släckte, och de gingo ut. I tamburen
omfamnade han henne, tryckte henne intill sig.
Och de kysste varandra.
De sutto och tego, medan de skakade i väg
i släden i den mörka morgonstunden. Och de
hade ingenting att säga varandra, medan de
trampade omkring tillsammans i den kalla,
obehagliga järnvägshallen. Men hon följde
honom i hälarna, under det han löste biljett och
poletterade sin koffert — stod bakom honom,
liten och svartklädd och fyrkantig av ytter-
plagg.
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
