Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Brøter - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallades rättskipning, hade hon bara ett
otydligt intryck — — liksom av ett maskineri hon
hade skymtat inne i ett halvmörkt rum. Men
rummet gapade mot henne med en svart dörr,
och Ludvig skulle spärras in där, och
maskineriet skulle gripa gossen och krossa honom.
Och hon hade gråtit och gråtit — och en
förfärlig skam hade hängt över huvudet på dem
alla, och det hade stått notiser i tidningarna
om det — utan att något namn utsattes, men
det var Ludvig.
Och så, i den yttersta nöden, hade pojken
blivit räddad. Cheferna hade avstått från åtal,
kusinen i Afrika hade täckt bristen och sträckt
ut en lång arm efter Ludvig och tagit honom
till sig. Och hon själv, yr och förvirrad,
liksom mörbultad i huvudet, hade hamnat i detta
pensionat.
Och så gränslöst övergiven och förtvivlad
hon känt sig, då hon omsider satt här på sitt
ensamma lilla rum. Rädd för alla människor,
alla de främlingar hon satt till bords med och
hörde väsnas och bråka i korridorerna och
rummen runt omkring. Mgller hade varit bra
att ha på den tiden. Egentligen hade han ju
varit utomordentligt snäll mot henne.
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
