- Project Runeberg -  Barnen Wide. En liten berättelse om deras liv i staden och på Solvik /
8

(1910) [MARC] Author: Anna Schütz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och köpt den finaste sax, de kunde få tag i, för att ge mor
i julklapp. De hade lagt den helt vårdslöst överst i Ouns
byrålåda, och så kom mor och drog ut lådan för att taga ut
ett plagg.

Ett indiantjut skar genom rummet. Mor vände sig om
stel av fasa, men hann ej tänka en tanke, förrän två små
flickor kastade sig över lådan och skreko: »Mor såg väl
ingenting?» Mor hämtade sig snart från sin förskräckelse och
svarade skrattande, att hon hann inte se annat än ett par små
vilddjur.

Men sedan blev frestelsen för stark för dem, mor måste
ändå gissa litet. Det var någonting nyttigt, någonting som
mor önskat sig, någonting blankt och butiken hette likadant
som en fröken, som bodde nära Solvik.

Men mor kunde inte gissa vad det var.

Ernas docka »Astrid» och Sivs »Bisse» reste
regelbundet varje år på besök till morfar strax före jul, men
åter-kommo alltid julaftons kväll. När de reste, voro de mycket
illa klädda och sågo ut som riktiga invalider, ofta både arm-,
ben- och näslösa, men morfar måtte varit både hos doktor
och sömmerska, ty när de kommo hem igen till jul, voro de
alldeles friska och ytterst väl klädda.

Nu var det dagen före julafton och fint och rent i varje
liten vrå av hemmet, jul från källaren till vinden. Muntra
brasor sprakade i kakelugnarna, och nu fattades blott, att
»pyntesakerna» lades på sina platser. »Pax för det», ropade
Anna-Oreta, men Gun hade redan hunnit före till mor och
fått tillåtelse. Det var bland det roligaste flickorna visste, att
få pynta efter en storrengöring, och särskilt till jul var nöjet
än större.

På kvällen togs den väldiga granen in i salen och sattes
i sin fot.

Erna tyckte, att granen såg mycket gladare ut, sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skwide/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free