- Project Runeberg -  Barnen Wide. En liten berättelse om deras liv i staden och på Solvik /
16

(1910) [MARC] Author: Anna Schütz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När hon kom till denna punkt i sina betraktelser, fick
hon se en liten pojke gå med vänstra foten på trottoaren och
med högra i rännstenen. Det såg väldigt trevligt ut, och
hon började gå på samma sätt. Efter några minuter började
pojken svänga upp den högra foten på trottoaren och trampa
ner i rännstenen med den vänstra. Erna gjorde naturligtvis
sammaledes. Men så kom hon att tänka på, att hon nu var
skolflicka. — Nej, det gick inte an att härma pojken längre,
hur roligt det än var. — Hon gick nu lika viktig och
högtidlig som förut. En åkarkärra skramlade förbi henne. —
Tänk att det inte nu kan finnas en enda häst, som har åtta
ben liksom Sleipner. Det vore allt bussigt att åka efter en
sådan. — Så kom hon att tänka på sin lilla växt därhemma,
sin egen, som hon fått att sköta. Den var sjuk, den hade
»vattensot», hade Ida förklarat. Mor hade sagt, att Erna
skulle vattna växten varje morgon, men Erna tyckte, att hon
kunde ge den vatten både morgon, middag och kväll, då
växte den så mycket bättre. — Men den blev sjuk av det
myckna vattnet, och det kunde Erna inte förstå. — Vatten
var väl ingenting farligt att dricka. — Så tog hon upp boken
ur väskan för att se på en liten karamelltavla, som hon fått
av en kamrat. Antingen skulle hon behålla den själv eller
skulla hon ge far den på hans namnsdag? Det skulle hon
allt fråga mor om.

Nu slog klockan något. Det var bäst skynda sig, hon
hade inte lång stund att äta frukost på. Hon sprang den
återstående vägen hem och ringde på tamburklockan med tio
små korta ringningar. Det lät mycket lustigare än en
vanlig. — Ida öppnade, och snart satt Erna vid frukostbordet,
mumsande på en lång smörgås med en köttbulle i mitten.

Hon upplyste Siv om att det var Vättern med Visingsö,
som hon nu inmundigade. Hon petade ned köttbullen i ena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skwide/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free