Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prins Vår hade kommit på allvar, och barnen Vide njöto i
fulla drag av hans ankomst.
Det var nätt och jämnt att de kunde stanna inne under
måltider och läxläsning, sedan var det att springa utom
staden och komma hem med famnen full av sippör, sälg och
björklöv.
Det var så härligt allting ute i naturen, men på samma
gång var allting så ledsamt, tyckte Erna.
Alltsedan dockspiskalaset — och det var nära två hela
dagar sedan dess — kände hon en stor tyngd trycka sitt lilla
hjärta. Hon hade skjutit upp att tala om händelsen med
vasen, och ju längre det led, ju svårare blev det att gå till mor
och låta henne veta, icke blott att hon slagit sönder en sak,
utan att hon underlåtit att tala om det. .
Ju kärleksfullare mor var, ju värre kändes det. Åh, mor
skulle veta allt! Och kanske Oud var ond på henne, men
Gud kunde hon genast be om förlåtelse, han visste det i alla
fall, han som vet allting. Tårarna ville komma. Nej, hon
måste tala om det för mor, hon kunde inte ha någonting
roligt, inrian mor fått veta hur stygg hon varit.
Hon sprang med ens in i salongen. Där satt mor
alldeles ensam. — Så väl. — Erna flög henne om halsen.
»Kära lilla mor, lilla älskade mor, jag har slagit sönder
mors vas, förlåt mig — jag skulle ta den till kalaset — lilla
mor — var inte ledsen på mig!» Och hon snyftade som om
hela hennes hjärta skulle brista.
»Mitt lilla kära barn, att vasen gick sönder, det var ju
en småsak, men att min lilla flicka ej talat om det förrän nu,
det har gjort mig mycket ledsen.»
»Åh mor! Lilla mor!» snyftade Erna »förlåt mig — det
har varit — så förfärligt ledsamt — och nu kunde jag inte
längre - jag måste — tala om det. Vill mor förlåta mig?»
»Ja min lilla flicka, det vill jag visst, men du vet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
