- Project Runeberg -  Barnen Wide. En liten berättelse om deras liv i staden och på Solvik /
41

(1910) [MARC] Author: Anna Schütz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då avsikten var att liva upp det sjunkande modet hos lilla
syster.

Slutligen måste de vila litet. En smal väg förde in i
skogen, och de gingo in för att sätta sig på en avhuggen
trädstam.

1 granen framför dem kilade en liten ekorre fram och
åter på de långa grenarna. Han smackade så lustigt, och de
kunde se hans muntra svarta ögon tindra.

Vad det var skönt att sitta stilla. Det var nästan
omöjligt röra på sig igen, men Gun övertalade först tyst sig själv
och sedan högt de andra att sätta sig i gång.

* *

*



Vid samma tid efterspanades de små emigranterna av
gubben Jon, mor Brita, jungfrurna och Sven, vilka i olika
riktningar genomsökte skogen. Underliga ekoröster svarade
på deras rop långt bort ur skogsdjupen, men inte var det
barnens stämmor. På sjön voro de inte, ty båten låg kvar.
Hela stranden var genomsökt, ladugården och ladan likaså.
I de närliggande stugorna hade ingen sett en skymt av
barnen. Var voro de? Och frun var borta! Vad skulle de
taga sig till, de stackars jungfrurna, om något hänt barnen
under hennes frånvaro.

När timma efter timma förgått utan att de låtit höra av
sig, blev oron så stor hos Sofi, att hon ville ro över till
prästgården och tala med prostinnan.

Men mor Brita tyckte, att de kunde bida litet, det var
ljusan dag, och barnen kanske blott gått att plocka bär och
glömt bort tiden.

»Om Sven varit med, hade jag inte varit så orolig»,
sade Sofi.

Sven pöste. Han blev med ens en viktig man. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skwide/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free