Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med denna kedja är, att ju längre du bär den, ju lättare blir
den. Snart känner du ingen tyngd, den blir endast en vacker
prydnad för dig.»
Gun ville tacka dem för deras vackra gåvor, men i
samma minut voro de försvunna, och hon stod åter ensam i
skogen.
Men länge behövde hon ej känna sig ensam, ty hon
väcktes av lilla Siv, som tyckte, att stora syster skulle stiga
upp och leka med henne.
När Gun kom ned till frukosten omtalade hon sin dröm
för mor. Mor bad henne att aldrig glömma bort den, utan
känna det såsom bure hon alltid och allestädes féernas gåvor.
NÄR SVEN VAR DOKTOR.
En dag fick Erna besök av Märta Boman, en liten flicka
på åtta år. Hon var mest road av att leka med dockor,
varför hon också tagit sina båda älsklingsdockor Torborg och
Irma med sig upp till Solvik.
Erna, som var full av påhitt, föreslog att de skulle leka
sjukhus. Alla dockorna skulle vara sjuka, och Märta och Erna
skulle vara sjuksköterskor med små vita pappersmössor på
huvudet.
Sven skulle vara doktor. Det blev »väldigt» roligt, inte
det gamla vanliga »mamma, pappa och barn».
Erna och Siv sckte fram alla sina små från både
möjliga och omöjliga gömställen. Först skulle de klädas av och
bäddas ned. Märtas dockor samt Astrid och Bisse fingo ligga
mellan spetslakan i riktiga docksängar, men de övriga fingo
nöja sig med att ligga mellan näsdukar i upp- och nedvända
pallar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
