Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. I land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag tror,» framstötte han utmattad, »jag tror
jag känner botten. Lofvad vare Gud!» fortfor han,
ställande sig upprätt, med hufvud och axlar ofvan
vattenytan.
»Rätt så!» skrek Harry, efterhärmande den
unge hibernianens upprätta ställning. Det måste vara
botten och botten är det. Gud vare tack derför!»
Med ett liknande utrop af tacksamhet, släppte
Colin sitt simtag och stod på fötterna.
Alla tre blickade instinktmessigt utåt hafvet
och utropade:
»Stackars gamle Bill!»
»Vi kunde verkligen hafva fört honom med
oss,» yttrade Terence, så snart han återhämtat sig;
»hade vi icke kunnat det?«
»Om vi blott vetat att det var så liten bit att
simma,» sade Harry, »så hade det kunnat vara en
möjlighet.»
»Om vi skulle försöka att simma tillbaka? Tror
ni att vi kunna göra det?»
»Omöjligt!» försäkrade Colin.
»Hvad, Colin, du som är den bäste simmaren
af oss alla! Säger du det?» frågade de andra,
angelägna att göra ett försök att rädda den gamle
sjöbussen, som hade blifvit en favorit bland alla
officerarne ombord på fartyget;
»Jag säger att det är omöjligt,» svarade den
försigtige Colin; »jag vill våga lika mycket som
någon af er, men det finnes icke något förnuftigt sätt
hvarpå han kan räddas, och hvad tjenar det till att
försona omöjligheter? Vi gjorde bättre i att förvissa
oss om huruvida vi sjelfve äro räddade. Det kan
ännu finnas mera djupt vatten emellan oss och
kusten. Låt oss fortsätta, till dess vi fått våra fötter
på någonting som mera liknar fast land.»
Den unge skottens råd var alltför välgrundadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
