Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. En våt tillflyktsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafvet. Der stannade de, dels för att hämta andan
och dels för att rådpläga om hvarthän de skulle fly.
Det lemnades dem icke mycken tid till
någotdera, och då de stodo der med ansigtena vända mot
hvarandra, sken månen på läppar och kinder, bleka
af förtviflan.
För första gången uppstod nu hos dem den
tanken, att någon utsigt till flykt eller gömställe icke
var att hoppas.
De hade allaredan kommit ett stycke ut på
öppna planen, och de syntes lika tydligt på dess hvita
sandyta, som om de varit tre svarta kråkor midt på
ett med sex tums snö betäckt fält.
De insågo att de begått ett misstag. De borde
hafva stannat bland sandkullarne och sökt skydd i
någon af de djupa klyftor som åtskiljde dessa. De
ville återvända, men ett ögonblicks eftertanke var
nog för att öfvertyga dem om att detta icke längre
var utförbart. De skulle knappast hinna återvända
till passet, förrän deras förföljare skulle vara efter
dem i hack och häl.
Instinkten hade förmått dem att skynda emot
hafvet — deras vanliga hem, till hvilket de tanklöst
återvändt, oaktadt de så nyligen slungats från
detsamma. Nu då de stodo på stranden, liksom
bönfallande om beskydd från hafvet, syntes detta ännu
vilja stöta dem från sin famn och utan
barmhertighet öfverlemna dem åt deras skoningslösa fiender.
En rad af bränningar sträckte sig parallelt med
stranden, knappt en kabellängd från kusten och
icke tvåhundra alnar från stället der de stannat.
Dessa bränningar voro egentligen uppkomna af
tidvattnets stigande öfver en sandbank och några
oansenliga klippreflar. Den uppsvällande ebben
tycktes endast med sitt dån gäcka deras förtviflan;
och ändock hade de nästan ögonblickligt, efter sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
