- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 8, Slafgossarne i Sahara /
276

(1867) [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Slavery, Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXXXI. Judarnes hopp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


På sådana ställen måste djuren gå i rad,
medan mohren ständigt varnade slafvarne att icke falla
från hästarna.

Vid middagen stannade man en timme för att
låta djuren pusta. Då stötte kroomannen på en
flat sten, under hvilken han upptäckte en stor
skorpion.

Efter att hafva gjort en grop i sanden omkring
sex tum djup och fem eller sex tum i diameter,
kastade han skorpionen deri.

Derefter sökte han upp några skorpioner att
hålla fången sällskap. Under nästan hvarje sten,
som vändes omkring, upptäcktes en eller flera af
dessa reptiler, hvilka alla kroomannen kastade i
gropen, dit han hade lagt den första.

Då han tillfångatagit omkring ett dussin,
började han att reta dem med en käpp.

Skorpionerna började då en dödlig strid med
hvarandra, och då någon af dem lyckades att få ett
säkert fäste, sökte dess motståndare genom alla
möjliga vridningar att undkomma, ungefär som om han
tiggde om att få behålla lifvet, men förgäfves, ty
der gifves aldrig pardon. Den starkare stinger det
afgörande stinget, och den som träffas dör
ögonblickligen.

Sedan alla skorpionerna, utom en, blifvit
dödade, aflifvade kroomannen denne med sin käpp.

De unga engelsmännen betraktade detta med
afsky och förebrådde kroomannen för denna handling
af grymhet, men han svarade »att det var hvarje
menniskas skyldighet att döda skorpioner!»

På eftermiddagen kom tåget till det ställe som
kallas »judarnes hopp». Det var en smal stig som
ledde uppför ett berg, hvars fot sköljdes af hafvet.

Stigen var omkring en half mil lång och icke
mera än fyra eller fem fot bred; på högra sidan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafgoss/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free