Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Barndomssorger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 17
brödet, under det hon frammumlade sina förskräckliga afsikter
med mig. Vid denna missräkning, ty jag väntade att hennes
hjärta skulle låta beveka sig till sisl, gjorde jag en ytterlig an-
strängning att bibehålla mitt lugn, men då jag såg de andra
barnen rimdi omkring mig med förnöjda ansikten, kunde jag
icke härda ut längre. Jag gick ut bakom köksväggen och grät
som en liten stackare. Då jag’ blifvit uttröttad häraf, återvände
jag till köket och satte mig vid elden för att rufva öfver mitt
hårda öde. Jag var allt för hungrig att sofva. Medan jag satt
i hörnet, fick jag syn pä ett majsax på en hylla. Jag lurade
på mitt fynd och satte mig i besittning däraf, och sedan jag
skalat af några korn, lade jag det tillbaka igen. De erhållna
kornen lade jag så raskt i askan för att rostas. Jag gjorde det-
ta med fara att utsätta mig för ett våldsamt kok stryk, tv tant
Kalv kunde lika bra slå mig som svälta mig. Mina korn fingo
icke länge ligga i askan, förrän jag ifrigt plockade fram dem
och lade dem på en pall i en liten nätt hög. Jag började just
förse mig, då dörren öppnades och — min egen kära moder
kom in. Den scen, som nu föl jde, står icke i min makt att be-
skrifva. Den värnlöse och hungrige gossen fann sig, i sin yttersta
nöd, sluten i sin moders starka och beskyddande armar. Jag har
förut talat om huru värdigt min moders sätt var och jag’ skall
aldrig glömma det obeskrifliga uttrycket i hennes ansikte, då jag
berättade henne, att tant Katy sagt att hon skulle svälta lifvet
ur mig. Hon såg på mig med en blick full af ömhet, och i det
hon tog’ de rostade kornen från mig lade hon en stor honungs-
kaka i min hand. Då tant Katy i detsamma kom in, gal’ hon
henne en förbittrad blick och läste lagen för henne så eftertryck-
ligt, att Katy säkerligen ické snart glömde det. Denna afton
lärde jag såsom jag’ aldrig lärt förut, att jag icke blott var ett
barn, utan någons barn. Jag’ var stoltare på min moders knä
än en konung på sin tron. Men min glädje var kort. Jag föll
i sömn och vaknade om morgonen för att finna min moder
borta och mig själf åter i klorna på furien Katy, hvars häftiga
vrede var min ständiga förskräckelse.
Min moder hade gått två mil för att besöka mig och hade
samma vägsträcka att tillryggalägga igen före soluppgången nä-
sta morgon. Jag minnes icke, att jag någonsin återsåg henne.
Hennes död gjorde snart slut på den lilla förbindelse, som varit
mellan oss och härmed afslutades ett lif fullt af möda och
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
