Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En öfverblick öfver slafplantagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 23
vacker plan, mycket väl underhållen och skött. Den var tätt
bevuxen med träd och blommor. Vägen från porten Lill stora
huset var rikt belagd med hvita stenar från stranden och bil-
dade en fullständig cirkel omkring planen. Utanför denna af-
skilda plats funnos parker, liksom omkring den engelska adelns
boningar, där kaniner, hjortar och annat villebråd kunde ses
muntert tumla om, utan någon som ofredade eller skrämde
dem. Topparna af de väldiga popplarna voro ofta fulla af
rödvingade trastar, som kommo hela naturen att genljuda al
sina underbara, dallrande toners sprittande lif och skönhet.
Allt detta ansåg jag tillhöra mig lika väl som öfverste Lloyd,
och vare sig det gjorde det eller icke, njöt jag i rikt mått där-
af. Icke långt från stora huset funnos de ståtliga boningarna
för de döda af familjen Lloyd — en plats af dystert utseende.
Väldiga grafvar, inbäddade i tårpilar och furor, berättade där
om familjens ätteled såväl som om dess välmåga. Åtskillig
vidskepelse var allmänt gängse bland slafvarna rörande denna
begrafningsplats. Underliga syner hade blifvit sedda där al
några bland de äldre slafvarna, och jag nödgades ofta höra
historier om spöken i liksvepningar, ridande på stora svarta
hästar, om eldkulor som setts flyga där midnattstid samt hem-
ska och förfärliga ljud, som upprepade gånger blifvit hörda.
Slafvarna visste nog om den ortodoxa teologien vid denna tid,
som förvisade alla grymma slafägare till helvetet, och de före-
ställde sig ofta, att dessa önskade sig tillbaka igen för att svän-
ga piskan på nytt. Dessa berättelser om underliga och för-
skräckliga syner och ljud, som anknöto sig till de stora svarta
grafvarna, tjänade att gifva stor trygghet åt de kringliggande
ställena, ty få slafvar hade mod att nalkas dem ens om dagen.
Det var en mörk, dyster och afskräckande plats, och man er-
for svårligen någon förnimmelse af att andarna från de slum-
rande stoft, som här lagts till ro, gått att regera med de saliga
i den eviga fridens riken.
Här var nu medelpunkten för tjugu eller trettio olika går-
dar, som, tillika med de slafvar som funnos på dem, uppgå-
ende i allt till icke mindre än tusen, tillhörde öfverste Lloyd.
Hvarje gård förvaltades af en uppsyningsman, hvars ord
var lag.
Lloyd var vid denna tid mycket rik. Endast hans slaf-
var, i antal såsom jag sagt icke mindre än tusen stycken, ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
