Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En öfverblick öfver slafplantagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådana, som antogos behöfva hans bistånd och råd. Hans bote-
medel voro fyra. För kroppens sjukdomar engelskt salt och
bäfverolja, för själens »herrens bön» och några starka spön af
valnötsträdet.
Jag skickades tidigt till doktor Isaac Copper med tjugu
eller trettio andra barn för att lära Herrens bön. Den gamle
mannen satt på en väldig trefotastol af ek, beväpnad med åt-
skilliga långa spön, och från den punkt där han satt kunde
han, lam som han var, nå hvarje gosse i rummet. Sedan vi stått
en stund för att få lära hvad som väntades af oss, befallde han
oss att knäböja. Därpå tillsade han oss att säga efter allt hvad
han sade. »Fader vår» — detta upprepades efter honom snappt
och enstämmigt — »som är i himmelen» — detta kom mindre
snabbt och enstämmigt, och den gamle gentlemannen gjorde ett
uppehåll i bönen för att hålla en kort föreläsning och använda
sina spön på våra ryggar.
Hvar och en i södern tycktes behöfva rättigheten att pi-
ska någon annan. Onkel Isaac, ehuru en riktig gammal heders-
man, delade sin tids och sitt lands smak. Jag kan icke säga att
jag blef mycket uppbyggd af hans lärareverksamhet. Det fanns
redan då hos mig en känsla af det inkonsekventa och löjliga i
att blanda bönen med bestraffning.
Jag hade icke varit länge i mitt nya hem, förrän jag fann
att den förskräckelse jag fattat för kapten Anthony var tämli-
gen grundlös. I stället för att rusa ut från något gömställe
och fördärfva mig, tycktes han knappt lägga märke till min
närvaro. Han tänkte sannolikt lika litet på min ankomst som
på en ny gris, hvarmed hans hjord förökats. Han var sin
principals hufvudagent. Uppsyningsmännen på alla gårdar,
som utgjorde den Lloydska egendomen, stodo på något sätt
under honom. Öfversten själf tilltalade sällan en uppsynings-
man eller lät sig själf tilltalas af en sådan. Åt kapten Anthony
var därför öfverinseendet öfver alla gårdarna anförtrodt. Han
bar nycklarna till alla magasin, vägde och uppmätte matför-
råden för hvarje slaf vid slutet af hvar månad, öfvervakade
magasineringen af alla varor, som fördes till förrådshusen, delade
ut råmaterialet åt de olika handtverkarna, inskeppade säden, to-
baken och alla andra säljbara produkter från de talrika gårdar-
na för transporten till Baltemore och hade en allmän tillsyn
öfver samtliga verkstäder på platsen. Dessutom kallades han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
