Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En slafägares karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 33
ten Anthony själf varit en man med rena grundsatser, kunde
hans bevekelsegrunder hafva trädt i en gynnsammare dager,
men som det nu var, föreföllo de lika afskyvärda som förakt-
liga. Det var en af slafveriets förbannelser att det beröfvade sina
offer hvarje förutsättning för ett rent lif. Gudsfruktan och hop-
pet om himmelen förmådde nog uppehålla många slafvinnor
rnidt ibland deras egendomliga ställnings snaror och faror, men
de voro alltid i sina egares våld, blottställda för deras lusta och
godtycke. Slafveriet rnedgaf ej några medel till släktets uppe-
hållelse på hederligt och lagligt sätt och dock trots denna
hrist, funnos många män och kvinnor hland slafvarna, som
voro uppriktiga och trogna mot hvarandra hela lifvet ige-
nom.
Men vi återvända till föreliggande fall. Försmådd och be-
dragen som han var och med makten i sin hand, var kapten
Anthony besluten att hämnas. Jag råkade få se den förfärliga
verkställigheten af hans föresats och skall aldrig glömma den-
na scen. Det var tidigt om morgonen, då allt var stilla och
innan någon i huset hade stigit upp. Jag själf väcktes af den
stackars Esthers hjärtslitande rop och ömkansvärda jämmer.
Min sofplats hade jag på det smutsiga golfvet i en liten skrubb,
som öppnades åt köket, och genom springorna mellan dess
ohyflade plankor kunde jag tydligt se och höra hvad som tör-
»egick utan att blifva sedd. Esthers handleder voro stadigt
bundna, och det hopsnodda repet var fästadt vid en stark järn-
krampa i en tung träbjälke nära eldstaden. Här stod hon på
en bänk, med armarna hårdt uppdragna öfver hufvudet. Hen-
nes rygg och skuldror voro fullständigt nakna. Bakom henne
stod gamle herrn med piskan i handen, fullföljande sitt bar-
bariska verk med hård, obarmhärtig och marterande stränghet.
Han var grymt noggrann och förlängde tortyren sasom en som
njuter af sitt offers kval. Gång efter annan drog han sitt för-
färliga gissel genom handen för att göra det i ordning, såsom
det tycktes, till ett nytt slag, så fruktansvärdt och smärtande han
med uppbjudande af all sin styrka och skicklighet kunde åstad-
komma. Den stackars Esther hade aldrig förut blifvit piskad
på allvar. Hennes skuldror voro runda och fina. Hvart och
ett af de hårda slag, som tilldelades henne, afpressade henne
skärande rop och kom hlodet att sippra fram. »Nåd, nad», 10-
pade hon. »Jag skall aldrig göra så mera». Men hennes ge-
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
