Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ett barns tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 42 —
sina fotter i askan för att hålla dem varma. Bristen på bäd-
dar betraktades emellertid ieke som någon så stor förlust af åker-
bruksarbetarna. Tid att sofva var af vida större vikt. Ty då
dagens arbete var slutadt, måste de flesta af dem syssla med att
tvätta sig, laga sina kläder och koka sin mat, och som de hade
få eller inga bekvämligheter för att utföra sådant, åtgingo mån-
ga af deras välbehöfliga softimmar till nödvändiga förberedel-
ser för kommande dags arbeten. Sofrummen, om de kunde
kallas så, voro inrättade med föga hänsyn till trefnad och an-
ständighet. Gamla och unga, män och kvinnor, gifta och ogif-
ta kastade sig ned på det genensamma lergolfvet, hvar och en
höljande öfver sig sitt täcke, som var deras enda skydd mot
köld och nakenhet. Natten hlef för öfrigt afkortad i båda än-
darna. Slafvarna arbetade ofta så länge de kunde se och voro
uppe till sent på nätterna för att koka mat och laga kläder för
kommande dag, och vid första morgongryningen kallades de
till åkern af uppsyningsmannens signalhorn. De blefvo mera
piskade för att halva sofvit öfver än för något annat fel. Hvar-
ken ålder eller kön skonades. Uppsyningsmannen stod vid ut-
gången till slafkvarteret, beväpnad med käpp och piska samt
färdig att utdela tunga slag åt hvar och en som kunde vara li-
tet efter tiden. Då signalhornet ljöd, blef det ett rusande mot
dörren, ty den eftersta var säker på att få ett rapp af uppsy-
ningsmannen. Unga mödrar som arbetade pä fältet tillätos att
för en timme vid tiotiden på morgonen gå hem för att gifva si-
na barn di. Detta var när de icke nödgades taga dem med
sig till tältet och lämna dem vid »vändrenen» eller staketet vid
ändan af åkern.
Som en allmän regel fingo slafvarna icke begifva
sig till sina kvarter för att intaga sina måltider, utan de
ato sin askkaka (så kallad emedan den gräddades i as-
kan) och fläskbiten eller den salta sillen på stället där de
arbetade.
Men låt oss nu lämna den nsla behandlingen på fältet,
där lågsinnad råhet och hänsynslös grymhet frodades som ogräs
i tropikerna och där ett odjur i människogestalt rider eller hög-
modigt ldifver omkring med piskan i handen för att utdela
hårda slag och tillfoga de olyckliga gapande sår, männen såväl
som kvinnorna, och låt oss i stället vända vår uppmärksamhet
till den mindre förhatliga formen af slaflifvet, sådant det före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
