Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lyxen i stora huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plågade och hungrande skarorna i kvarteret och på åkern
omätligt.
I stallen och vagnshusen påträffades samma prakt och
öfverdrifna lyx. Här fanns tre lysande praktvagnar, mjuka
inuti och sköna utanpå. Här fanns äfven giggar och faetonger
samt andra vagnar och slädar af allehanda slag. Här fanns vi-
dare sadlar och betsel, vackert arbetade och rikt utsirade..
Icke mindre än trettiofem hästar af bäst ansedda blod, både
hvad snabbhet och skönhet angår, underhölls blott för nöjes-
skull. Vården om dessa hästar var ett dussin mäns fulla syssel-
sättning, och någon af dem måste alltid vara i stallet för att
svara på hvarje kallelse, som kunde komma från stora huset.
Vid vägen från stallet låg ett hus enkom byggt för hundarna,,
ett koppel af tjugufem eller trettio stycken, hvilkas anslagna
kost skulle kunna glädja ett dussin slafvars hjärtan. Hästar
och hundar voro emellertid icke de enda, som förtärde frukter-
na af slafvens möda. Den gästfrihet som utöfvades hos Lloyds
skulle hafva förvånat och förtjust mången andlig eller köpman
från norden, som varit hitrest för sin hälsas skull. Sedd från
sitt hord och icke från fältet, var öfverste Lloyd i sanning ett
mönster af frikostig gästvänlighet. Hans hus var bok-
stafligen ett hotell för veckotal under sommarmånaderna.
Vid dessa tider särskildt var luften mättad med de rika ån-
gorna från bröd som bakades och mat som kokades, rostades
och halstrades. Del var stort för mig att få dela dessa dofter
med vindarna, om också själfva rätterna voro belagda med ett
strängare monopol. I unge herr Daniel hade jag- en vän vid
hofvet, som ibland kunde gifva mig en kaka och höll mig väl
underrättad om gästerna och de förlustelser som förekommo.
Hvem skulle, från öfverste Lloyds bord sedt, kunnat säga att
hans slafvar icke voro väl klädda och försörjda? Hvem skul-
le hafva påstått att de icke jublade öfver att vara slafvar hos
en sådan husbonde? Hvem annat än en fanatiker kunde hafva
sett någon anledning till medlidande med vare sig herre eller
slaf? Ack, denna ofantliga rikedom, denna förgyllda glans,,
denna slösande lyx, denna frihet från möda och besvär, detta
lif af maklighet, detta haf af ymnighet voro icke de pärle-
portar till en värld af lycka och ljuf tillfredsställelse! Den
stackars slafven, på sin hårda furuplanka och knappast skyld
af sitt tunna täcke, sof bättre än den feberaktige vällu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
