- Project Runeberg -  Negerslafven : Fredrik Douglass lefnadsöden skildrade af honom själf /
53

(1909) [MARC] Author: Frederick Douglass - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Karaktäristik af uppsyningsmän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en allmän karaktäristik ingalunda skulle göra full rättvisa.
Han var uppsyningsman, men han var något mera. Med en
uppsyningsmans ondskefulla och tyranniska egenskaper förenade
han något af den laglige husbonden. Han besatt hela slughe-
ten och den låga ärelystnaden hos sin klass, men utan dess
afsmakliga skryt och bullrande öfversitteri. Det fanns en trygg
min af oberoende hos honom, en lugn själfbehärskning och på
samma gång en hårdhet i blicken, som väl kunde skrämma
oräddare hjärtan än de stackars slafvarnas, hvilka allt ifrån
barndomen vants att krypa för en pådrifvares piska. Han var
en af de uppsyningsmän som kunde vrida minsta ord eller
blick till oförskämdhet, och lian hade beslutsamhet nog att
icke blott harmas, utan äfven att straffa ögonblickligt och strängt.
Att ingå i svaromål kunde icke komma på frågan. Skyldig
eller icke skyldig, var den anklagade genom själfva anklagelsen
obevekligt hemfallen åt piskan. Hans blotta närvaro ingaf för-
skräckelse, och jag skydde honom som jag skulle hafva skytt
en skallerorm. Hans genomträngande svarta ögon och skarpa,
gälla röst väckte alltid känslor af fasa. Andra uppsyningsmän,
huru brutala de än voro, brukade stundom söka vinna bifall
af slafvarna genom något litet skämt, men Gore sade aldrig
något lustigt eller tillät sig något muntert upptåg. Han
var alltid kall, förbehållsam och otillgänglig — uppsynings-
mannen på öfverste Edward Lloyds plantage — och behöfde
intet nöje utöfver uppfyllelsen af sitt kalls plikter. Då han an-
vände piskan, var det af pliktkänsla, utan fruktan för följder-
na. Det fanns en fast vilja, en järnhård beslutsamhet hos honom,
som skulle hafva gjort honom till chef för ett sjöröfvarband,
i händelse hans omgifning varit gynnande för en sådan bana.
Bland många andra dåd af förfärande grymhet som begingos
af honom var mordet på en ung färgad man vid namn Bill
Denby. Han var en stark karl, full af lifskraft och en af de
värdefullaste bland öfverste Lloyds slafvar. På något sätt, jag
vet icke hvilket, förnärmade han denne herr Au^tin Gore, och
enligt det vanliga bruket företog sig den senare att piska ho-
nom. Han hade blott gifvit honom några få slag, då Denby
slet sig lös kastade sig ned i floden och stod där med vattnet nå-
ende upp till halsen, vägrande alt komma upp, hvarpå Gore
för denna vägrans skull skjöt ihjäl honom! Det sades att Gore
gaf Denby tre tillsägelser att komma upp, förklarande att om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafven/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free