Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Jag lär mig läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 66 —
bevarat sin naturliga godhjärtenhet, ty slafveriet kunde förvand-
la elt helgon till en syndare och en ängel till en demon. Jag
visste icke huru jag skulle uppföra mig mot »fröken Sophia»,
såsom jag brukade kalla fru Auld. Jag kunde icke nalkas hen-
ne ens som jag förut nalkats fru Lucretia Auld. Hvarför skulle
jag hänga hufvudet och tala med stockad andedräkt, da det
icke fanns något högmod som föraktade mig, någon köld som
afvisade mig eller något hal som ingaf mig fruktan? Jag kom
därför snart att betrakta henne som någonting mera besläktadt
med en moder än en slafhärskarinna. Långt ifrån att anse
det oförskämt af en slaf att se henne rakt i ansiktet, tycktes
hon alltid säga: »Se upp, barn: var icke rädd». Sjömännen
på slupen betraktade det som en stor förmån att få hära fram
paket eller bud till henne, ty närhelst de kommo, voro de säk-
ra om det vänligaste och behagligaste mottagande. Om lille
Thomas var hennes son och föremål för hennes ömmaste kär-
lek, så gjorde hon mig till någonting liknande hans halfbroder
i sina känslor. Om den käre Tommy fick sin upphöjda plats
på sin moders knä, så hedrades »Freddy» med en plats vid
moderns sida. Ej heller var slafgossen utesluten fråndeljufva
smekningarna af hennes milda hand, som tröstade honom i
medvetandet att han, ehuru moderlös, icke var vänlös. Fru
Auld var icke blott godhjärtad, utan äfven i hög grad religiös;
hon var flitig i att besöka allmänna gudstjänsten samt läste gär-
na i bibeln och sjöng lofsånger, när hon var ensam. Herr
Hugh var en helt annan karaktär. Han brydde sig mycket
litet om religionen samt visste mera om världen och gick me-
ra upp i världen än hustrun. Han bemödade sig utan tvifvel
att vara en aktningsvärd man efter den allmänna måttståcken
och att komma sig fram genom att hlifva en framgångsrik
skeppsbyggare i denna skeppsbyggeriets stad. Detta var hans
ärelystnad, och den upptog honom i fullt mått. Jag var na-
turligtvis af mycken liten betydelse för honom, och när han
log mot mig, såsom han stundom gjorde, var leendet ett
lån från hans älskliga maka och var, såsom allt lånadt ljus,
öfvergående sarnf försvann med den källa hvarifrån det utgått.
Ehuru jag måste karaktärisera honom som en sträf man af
frånstötande utseende, är jag skyldig honom erkännandet att
han aldrig var grym mot mig, enligt begreppet om grymhet i
Maryland. Under det första eller de två första åren lämnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
