Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Jag lär mig läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 68 —
hvad hon förehade med mig. .ia, hon berättade honom tiium-
ferande om sin lärjunges skicklighet och sin alsikt att lortsätta
med att undervisa mig, såsom hon kände det som sin plikt att gö-
ra, åtminstone så att jag kunde läsa bibeln. Och har uppsteg
det första molnet öfver mina Baltimore-vyer som ett förebud
[ill isande stormar och härjande ovädersskurar. Hen Hugh
greps af en gränslös förvåning och företog sig sannolikt för
första gången att utveckla för sin hustru slafsystcmets verkliga
filosofi och de särskilda i sakens natur grundade regler, som
måste iakttagas gent emot den mänskliga egendomen. Natur-
ligtvis förbjöd han henne att gifva mig vidare undervisning,
sägande henne att det var olagligt liksom älven lailigt attgöia
så, »ty», sade han, »om man ger en neger en tum, skall han
taga hela alnen. Kunskap skall fördärfva den hasta niggei i
världen. Om han lär sig läsa bibeln, skall det för alltid göra
honom oduglig att vara slaf. Han bör icke veta någonting
utom sin herres vilja eller lära någonting utom all lyda
den. Beträffande honom själf, skall kunskap icke göra honom
något godt, utan i stället mycken skada, emedan den gör ho-
nom missnöjd och olycklig. Om man lär honom läsa, skall han
vilja lära sig skrifva, och sedan skall han rymma sin väg».
Sådant var innehållet i herr Hughs afgörande förklaring, och
det måste erkännas, att han mycket klart sammanfattat naturen
af husbondens och slafvens inbördes förhallande och dess ound-
gängliga förutsättningar. Hans utredning var den första anti-
slafveriföreläsning, till hvillcen jag varit i tillfälle att lyssna, biu
Auld kände tydligen styrkan i hvad han sade och började att
som en lydig maka styra sin kurs i den al honom anvisade
riktningen. Verkan af hans ord pä mig var hvarken ringa eller
öfvergående. Hans järnhårda satser, kalla och sträfva som de
voro, sjönko likt lunga vikter djupt ned i mitt hjäita
och väckte i mitt inre ett uppror, som icke snart skulle
lugnas.
Detta var en ny och förträfflig upptäckt, som skingrade ett
dunkelt mysterium, mot hvilket mitt ungdomliga förstånd
kämpat och kämpat förgäfves, nämligen frågan om den hvitc
mannens makt att i oändlighet förlänga den svarte mannens
slafveri. »Jaså», tänkte jag, »kunskap gör ett barn odugligt
att vara slaf». Jag instämde instinktmässigt i denna sats, och
från detta ogonblick förstod jag den direkta vägen Iran slafveri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
