Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Jag växer till i kunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELFTE KAPITLET.
Jag växer till i kunskap.
J
ag bodde i herr Äulds familj i Baltemore i sju år, hvarun-
der min ställning var, såsom almanackan säger om väder-
leken, föränderlig. Det intressantaste i min historia här var
huru * jag lärde mig läsa och skrifva under tämligen ogynn-
samma förhållanden. Vid förvärfvandet af denna kunskap nöd-
gades jag taga min tillflykt till omvägar, som ingalunda stodo i
öfverensstämmelse med min natur och som voro veikligt löi-
ödmjukande för min heders- och uppriktighetskänsla. Fru
Auld, som hejdats i sina välvilliga afsikter mot mig, icke
blott upphörde att undervisa mig, utan gjorde sig hård mot
alla mina försök att lära mig läsa. Jag är emelleitid skjldig
att säga, att hon icke genast inslog denna kurs i all dess sträng-
bet. Antingen ansåg hon det onödigt, eller saknade hon de
förvända tänkesätt som behöfdes för att komma henne att med
ens glömma min’ mänskliga natur. Hon var, sasom jag sagt,
af naturen en god och ömhjärtad kvinna, och i sitt hjärtas
människovänlighet och sitt sinnes oskuld bemödade hon sig,
när jag först kom för att vistas hos henne, att behandla 1111g
som hon trodde den ena mänskliga varelsen böra behandla
den andra.
Naturen afsåg aldrig, att människor skulle blifva vare sig
slafvar eller slafägare, och ingenting annat än sträng och lång-
varig fostran kan fullkomna de enas saväl som de andi as ka-
raktär.
Fru Auld brast särskildt i en slafägares egenskaper. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
