Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Erfarenheter i St. Michaels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så länge jag lefvat i herr Hugli Aulds familj, hade det all-
tid, hvilka förändringar än kommit öfver dem, varit ett rikligt
•kosthåll där, och nu, för första gången på sju år, måste jag
känna hungerns obarmhärtiga slitningar. Vi frngo här svälta
så erbarmligt, att vi nödgades lefva ])å våra grannars bekostnad
eller stjäla ur skafferiet hemma. Detta var svårt att göra men
efter mycket begrundande resonerade jag mig till den öfver-
tygelsen, att det icke fanns något annat att göra och att det
egentligen icke låg något orätt däri. Med utgående från
betraktelsen att mitt arbete och min person tillhörde herr Tho-
mas, och att jag var beröfvad lifvets nödvändigheter — nöd-
vändigheter som anskaffats genom mitt eget arbete — var det
lätt att framdraga rättigheten att underhålla mig med hvad som
var mitt eget. För visso var detta stöld enligt den lag och det
evangelium jag hört från predikstolen, men jag hade börjat fästa
mindre vikt vid hvad som kom från detta håll i sådana punkter.
Beträffande min herre var det en fråga om förflyttning —
att taga hans föda ur en tunna och flytta till en annan; själfva
ägandet af födan berördes icke af denna handling. Först ägde
han den i tunnan och därpå ägde han den i mig. Hans vist-
lms var icke alltid öppet. Det hölls noggrann vakt i detta af-
seende och nyckeln bars i fru Aulds ficka. Vi voro ofta liårdt
ansatta af hunger, under det kött och bröd förfors under lås
och hom. Det var så, då hon visste oss halft ihjälsvultna, och
dock brukade hon med sin fromma min knähöja med sin make
och livarje morgon bedja en barmhärtig Gud »välsigna dem i
skafferi och förrådshus och till sist frälsa dem till sitt himmel-
ska rike»
Det var i augusti månad 1833, då jag nästan bragts till
förtviflan under herr Thomas’ behandling och starkare än nå-
gonsin närde det ofta upprepade beslutet att rymma - som en
händelse tilldrog sig hvilken tycktes lofva oss alla ljusare och
bättre dagar. Vid ett metodistiskt lägermöte som hölls vid hafs-
viken (en ryktbar plats för lägermöten) omkring en och en
kvarts mil från St. Michaels, aflade herr Thomas religiös be-
kännelse. Han hade länge varit föremål för intresse från kyr-
kans och prästernas sida, såsom jag sett af de senares uppre-
pade besök och långa förmaningar. Han var en fisk värd all
fånga, tj7 han hade penningar och samhällsställning. I St. Mi-
chaels var han en af de anseddaste borgarne. Han var strängt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
