Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Erfarenheter i St. Michaels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herr Cooknian. Det troddes allmänt att han varit medlet att
förmå en af de största slafägarna i närheten — herr Samuel
Harrison — att frigitva alla sina slafvar, och den allmänna
tanken om herr Cookman var, att närhelst han sammanträf-
fade med slafägare, arbetade han troget, sasom en religiös plikt,,
för att förmå dem att befria sina trälar. När denne förträfflige
man var i vårt hus, voro vi alla säkra att blitva inkallade till
bön om morgonen, och han var icke trög i att göra frågor om
vårt själstillstånd eller gifva oss uppmuntringsord. Stor var
alla slafvars sorg, när denne trogne evangelii förkunnare flyt-
tades från distriktet. Han var en vältalig predikant och ägde
hvad få präster söder om den linie, som gar öfver Masån och
och Dixon ägde eller vågade visa, nämligen ett varmt och män-
niskovänligt hjärta. Denne herr Cookman var engelsman till
börden ocb omkom om bord på den olyckliga ångaren »Presi-
dent», då han var på väg till England.
Men återvändom till mitt lif hos herr 1 homas efter hans
omvändelse. I Baltimore kunde jag da och da komma in i
söndagsskolan bland de fria barnen och få undervisning med
de andra, men sedan jag lärt mig läsa och skrifva, var jag mera
lärare än lärjunge till och med där. När jag så kom tillbaka
till östkusten och vistades i herr Thomas’ hus, tilläts jag’ hvar-
ken att undervisa eller låta undervisa mig. Hela det hvita sam-
hället med blott ett enda undantag fasade för tanken på allt
som hade att göra med undervisning meddelad vare sig slafvar
eller fria färgade personer. Detta enda undantag, en gudfruktig
ung man vid namn Wilson, frågade mig en dag om jag skulle
vilja hjälpa honom med att undervisa i en liten söndagsskola,
som hölls hemma hos en fri färgad man vid namn James Mit-
chell. Tanken förtjuste mig, och jag sade honom att jag med
glädje skulle ägna så mycket af mina söndagar jag kunde för-
foga öfver åt detta lofvärda företag.
Herr Wilson skaffade snart ett dussin gamla abcböcker
och några få nya testamenten, och vi började vår verksamhet
med omkring tjugu lärjungar i vår skola. Här, tänkte jag, är
något värdt att lefva för; här är ett tillfälle att göra nytta.
Den första söndagen förgick på ett mycket angenämt sätt,
och jag tillbragte hela den efterföljande veckan i en jublande
sinnesstämning. Jag kunde icke komma till Baltimore till det
lilla sällskap unga vänner, som varit så mycket för mig där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
