Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Erfarenheter i St. Michaels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 98 —
taga vara på sig själf.» Här var en nyomvänd man som höll
säkert fast de välskapade och arbetsföra slafvar som lamnats
honom af gamle herrn — de som i frihet kunde hafva tagit
vård om sig själfva, men skickade bort den enda krymplingen
bland dem för att svälta och dö.
De många stridigheter, som uppstodo mellan herr I homas
och mig, tack vare den klara uppfattning jag hade om hans
karaktär, och den djärfhet hvarmed jag försvarade mig mot
hans nyckfulla förebråelser ledde honom att förklara, att jag
ej var sådan han önskade, att mitt stadslif varit fördärfligt för
mig samt att det i själfva verket gjort mig oduglig för hvarje
godt syftemål och gifvit mig böjelse för allt ondt. Bland mina
största fel eller förnärmelser var att låta hans häst gå -sin väg
och gifva sig af till den gård, som tillhörde hans svärfar. Dju-
ret hade ett tycke för denna gård, som jag i fullt mått delade.
När helst jag släppte ut hästen, brukade han rusa nedåt vägen
till Hamiltons, som om han begaf sig till en stor fest. Dä mm
häst var borta, måste jag naturligtvis gå efter honom. Förkla-
ringen till bådas vår förkärlek för stället var densamma; han
fann godt bete, och jag fann rikligt med bröd där. Herr Ha-
milton hade sina fel, men att svälta slafvarna fanns icke bland
dem. Han gaf dem föda i mängd och af förträffligt slag. 1
herr Hamiltons kokerska — tant Mary — fann jag en friko-
stig och värdefull vän. Hon lät mig aldrig komma dit utan
att gifva mig bröd nog att ersätta bristen för en eller två da-
gar. Ö Herr Thomas beslöt till sist att icke längre hafva fördrag
med mitt uppförande; han kunde hvarken behålla mig eller sm
häst, ty vi tyckte båda sä mycket om alt vara pa hans s\ äi -
fars’ gård. Jag hade nu bott hos honom nära nio månader,
och han hade piskat mig strängt åtskilliga gånger utan synbar
förbättring i karaktär eller uppförande hos mig, och nu skulle
han skicka ut mig, som han sade, »för att tuktas».
Det fanns vid viken, mycket nära den lägerplats där min
herre mottog sina religiösa intryck, en man vid namn Edward
Covey, som åtnjöt rykte för att vara en första klassens talang
i att tukta unga negrer. Denne Covey var en fattig man, en
förpaktare, och hans rykte för godt handlag i att tukta slafvar
var af betydlig penningvinst för honom, emedan det satte ho-
nom i stånd att få sin gård odlad med mycket ringa kostnad
i jämförelse med hvad det annars skulle hafva kostat honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
