- Project Runeberg -  Negerslafven : Fredrik Douglass lefnadsöden skildrade af honom själf /
113

(1909) [MARC] Author: Frederick Douglass - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. En ny klämning i tyrannens skrufstäd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 113 —
till vannan, medan Bill Smith underhöll den. Vår arbetsstyrka
bestod af Bill Hughes, Bill Smith och en slaf vid namn Eli,
hvilken senare blifvit legd för tillfället. Arbetet var enkelt och
fordrade styrka och rörlighet snarare än någon skicklighet eller
intelligens, men blef för en vid sådant arbete alldeles ovan per-
son mycket svårt, Hettan var svår och tryckande, och det var
stor brådska med alt få hvetet uttrampadt denna dag, emedan
arbetarna fått löfte af (.ovey, att om detta arbete var gjordt en
timme före solnedgången, skulle de få lägga denna timme till
sin hvilotid.
Jag var icke mindre ifrig än någon af dem att fullborda
arbetet före solnedgången, och därför ansträngde jag mig med
all makt att få det att gå undan. Löftet om en timmes hvila
på en veckodag var nog för att påskynda mina steg och sporra
mig till det yttersta. Dessutom hade vi alla gjort upp om att
gå och tiska, och jag önskade ifrigt att få vara med därom.
Men jag var dömd till missräkning, och denna dag skulle blif-
va en af de bittraste jag upplefvat. Vid tretiden, då solen ut-
göt sina brännande strålar och icke en vindfläkt rörde sig, var
det slut med mig; min styrka svek mig, och jag angreps af en
våldsam hufvudvärk, åtföljd af ytterlig mattighet samt skälfning
i hvarje lem. Då jag kände det annalkande onda, försökte jag,
i medvetandet att arbetet aldrig fick upphöra, att samla mina
krafter och stapplade så, tills jag föll bredvid hvetevannan, med
en känsla, som om jorden störtat öfver mig. Härigenom upp-
stod ett uppehåll i hela arbetet på gården. Det fanns arbete
för fyra, hvar och en hade sitt att utföra, och hvar och en be-
rodde af den andre, så att när en upphörde, voro alla tvungna
att upphöra. Covey, som hade blifvit min läsa, var i huset,
ungefär hundra steg från stället där jag arbetade, och så snart
han hörde vannan tystna, kom han ögonblickligen till tramp-
gården för att efterfråga orsaken därtill. Bill Smith sade ho-
nom att jag var sjuk och urståndsatt att längre föra hvetet till
vannan.
Jag hade nu släpat mig bort till ett staket i närheten, för
att få någon skugga och var förskräckligt illamående. Den
brännande solhettan, det kväfvande dammet, som uppsteg från
vannan, den nedlutande ställning jag måste intaga för att taga
upp hvetet från gården samt brådskan att blifva färdig hade
framkallat en blodstockning åt hufvudet. I detta tillstånd upp-
8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafven/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free