Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. En ny klämning i tyrannens skrufstäd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 115 -
mig under Covevs ledning, samt vidare hans grymma behand-
ling af min stackars lama kusin Henny och hans småaktighet vid
utdelning af föda och kläder åt slafvarna, fanns föga grund att
hoppas på ett gynnsamt mottagande hos kapten Thomas Auld.
Icke dess mindre beslöt jag gå rakt till honom, i tanke att han,
äfven om han icke lifvades af mänsklig hänsyn, dock kanske
skulle förmås att lägga sig ut för mig af själfviska motiv.
h ör att komma till St. Michaels på bästa och rakaste vägen
måste jag gå en mil, och detta var i min ömkliga belägenhet
ingen lätt sak. Jag hade redan förlorat mycket hlod, jag var
utmattad af öfveransträngning, mina sidor voro såriga efter de
tunga stötarna af Coveys grofva stöflar, och jag var på allt sätt
illa rustad för färden. Jag passade emellertid på då den grym-
me och listige Covey såg åt motsatt håll och gaf mig i väg öf-
ver fältet åt St. Michaels till. Detta var ett djärft steg. Om det
misslyckades, skulle det blott göra Covey ännu mera förbittrad
och öka hårdheten i min behandling under min återstående
tjänstetid hos honom; men steget var taget, och jag mäste gå
vidare. Jag lyckades komma nära halfvägs öfver det vidsträckta
fältet i riktning mot skogen, innan Covey fick se mig. Jag-
blödde ännu, och ansträngningen att springa hade på nytt rif-
vit upp såren. »Kom tillbaka, kom tillbaka», skrek han, under
hotelser om hvad han skulle göra, ifall jag icke ögonblickligen
återvände. Men utan att akta på hans befallningar och hotel-
ser, skyndade jag mot skogen så hastigt mitt försvagade till-
stånd medgaf. Då, han icke såg något tecken till att jag-
ämnade stanna, lät han framföra och sadla sin häst, som om
han tänkte förfölja mig. Kapplöpningen skulle nu blifva ojämn,
och anseende mig lätt kunna blifva upphunnen af honom, i
fall jag höll mig på stora vägen, tillryggalade jag nästan hela
afståndet genom skogen, hållande mig långt nog från vägen för
att undvika upptäckt och förföljelse.
Men jag hade icke gått långt, förrän den lilla styrka jag-
ägde åter svek mig och jag tvangs att lägga mig ned. Blodet
sipprade ännu fram ur såret i hufvudet, och för en stund led
jag mera än jag kan beskrifva. Här var jag i djupa sko-
gen, sjuk och aftärd, förföljd af en skurk hvars karaktär för sin
upprörande grymhet fordrar det skymfligaste språk, hlödande
och nästan utan blod mera. Jag var icke utan farhågan att
förblöda. Tanken på att dö i skogen helt ensam och blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
