Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Nya förhållanden och plikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 136 —
lumbian Orator uppsöktes på nytt. Då sommaren kom och
de långa söndagarna gjorde sysslolösheten outhärdlig, blef jag
illa till mods och önskade få till stånd en söndagsskola, där
jag kunde finna användning för mina gåfvor och meddela
den lilla kunskap jag ägde åt mina bröder i slafveriet. Ett
hus var knappast behöfligt om sommaren; jag kunde hålla min
skola i skuggan af en gammal ek såväl som på hvilket annat
ställe som helst. Det gällde blott att få lärjungar och fa dem
genomträngda af föreställningen om kunskapers behöflighet.
Två sådana gossar påträffades snart i Henry och John, och från
dem spred sig smittan vidare. Inom kort samlade jag omkring
mig tjugu eller trettio unga män, som villigt inträdde i min
söndagsskola och inställde sig under träden eller annorstädes
för att lära sig läsa.
Det var förvånande med hvilken lätthet de försågo sig
med abcböcker. Dessa voro mestadels deras unga herrars och
herskarinnors bortkastade böcker. Jag undervisade först på
vår egen gård. Alla insågo nödvändigheten af att hålla saken
så hemlig som möjligt, ty utgången af försöket i St. Michaels
var ännu i friskt minne hos alla. Våra fromma herrar i St.
Michaels fingo icke veta, att några af deras mörkhyade bröder
höllo på att lära sig läsa Guds ord, på det att de icke skulle
komma öfver oss med piskor och bojor. Yi kunde hafva sam-
lats för att dricka whisky, brottats, slåss eller göra något annat
oanständigt utan att behöfva frukta någon mellankomst af vare
sig de rättfärdige eller syndarne i St. Michaels. Men att sam-
las för att uppbygga hjärta och förstånd genom att lära sig
läsa de heliga skrifterna, det var ett ondt, som ögonblickligen
måste stätjas. Hade någon frågat en religiös hvit man i St. Mic-
haels vid denna tid efter namnen på de tre män i denna stad,
hvars lefverne var närmast i öfverensstämmelse efter vår her-
res och mästares Jesu Kristi, skulle svaret hafva blifvit Garri-
son West, klassledaren, samt Wright Fairbanks och Thomas
Auld, båda äfvenledes klassledare; och dock var det samma män,
som ursinnigt trängde in i min söndagsskola, väpnade med
pöbelns vanliga tillhyggen, och förbjödo oss att samlas mera
vid påföljd att i så fall få ryggen sönderpiskad. Denne samme
Garrison West var min klassledare, och jag hade trott honom
vara en kristen, tills han deltog i upphäfvandet af min skola.
Han utöfvade ingen ledning öfver mig från den stunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
