Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Lifvet som lärling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 164 —
erhöllo arbeten, som fordrade den största skicklighet. Plötsligt
uppträdde emellertid de hvita timmermännen och svuro, att de
icke längre skulle arbeta på samma villkor som negrer. Be-
gagnande sig af den skyldighet, som ålåg herr Gardiner att hafva.
de mexikanska fartygen färdiga att gå af stapeln i juli och svå-
righeten att få andra arbetare denna lid af året, svuro de att
de icke skulle göra ett enda hugg för honom, om han icke af-
skedade sina fria färgade arbetare. Nåväl, ehuru denna rörelse
icke angick mig till formen, gjorde den det i sak. Den sinnes-
stämning den väckte var illvilja och bitterhet mot färgadt folk
i allmänhet, och jag led med de ötriga och led svårt. Mina med-
lärlingar började mycket snart känna det förnedrande att arbeta
tillsammans med mig. De började antaga högdragna miner
och tala föraktligt och illvilligt om »niggrerna», sägande att de
skulle »bemäktiga sig landet» och att de »borde dödas». Upp-
muntrade af arbetare som, väl vetande mig vara slaf, icke brydde
sig om att tvista med herr Gardiner om min därvaro, gjorde
dessa unga män sitt värsta för att göra det omöjligt för mig
att stanna. De kallade mig sällan att göra något utan att till-
lägga en svordom och Edward North, den störste i allt, skurk-
aktighet inberäknad, vågade till och med slå mig, hvarvid jag
tog honom och kastade honom i dockan. Närhelst någon af
dem slog mig, slog jag tillbaka igen, likgiltig för följderna. Jag
kunde reda mig med hvar och en af dem ensam, och så länge
jag kunde afhålla dem från att slå sig ihop, gick allt mycket bra,
I den strid som slutade mitt arbete hos herr Gardiner,
anfölls jag af fyra stycken på en gång — Ned North, Ned Hayesr
Bill Stewart och Tom Humphreys. Två af dem voro lika stora
som jag, och de voro mycket nära att döda mig midt på ljusa
dagen. En kom framifrån, beväpnad med en tegelsten, och det
fanns en vid hvardera sidan och en bakom mig, så att de
stängde in mig från alla håll, Jag blef slagen på alla sidor;
och medan jag var sysselsatt med dem, som voro framför mig,
fick jag bakifrån ett slag i hufvudet af en tung handspak. Jag
blef fullständigt bedöfvad af slaget och föll tungt på marken
bland timmerstockarna. Begagnande sig af mitt fall, rusade de
på mig och började bearbeta mig med sina knytnäfvar. Jag
lät dem hållas en stund, sedan jag kommit till mig själf igen,
för att hämta styrka. De giorde mig föga skada så till vida;
men då jag slutligen blef trött på denna lek, reste jag mig plöts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
