Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Flykt planeras ånyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 —
så ung jag var, redan tjänat som förman hos honom på flotten,
där diktarne voro sysselsatta. Naturligtvis erhöll jag lätt arbete,
och vid slutet af veckan, som för öfrigt var ovanligt vacker*
förde jag hem till herr Hugh nio dollars. Verkan af detta tec-
ken till återvändande förnuft å min sida var synnerligen god.
Han var mycket nöjd; han tog penningarna, berömde mig och
sade, att jag kunde hafva gjort detsamma veckan förut. Det är
en välsignad sak att tyrannen icke alltid kan känna sitt offers
tankar och afsikter. Herr Hugh anade föga mina planer. Be-
söket på lägermötet utan hans tillåtelse, de näsvisa svaren på
hans förebråelser mitt trumpna uppförande veckan efter det jag’
beröfvats rätten att hyra min tid, allt detta hade väckt misstan-
ken, att jag kanske hyste otillåtna afsikter. Mitt mål, då jag
arbetade så flitigt, var därför att aflägsna denna misstanke, och
häri lyckades jag förträffligt. Den andra veckan gick, och jag
förde åter till honom min fulla veckolön — nio dollars; och så
nöjd var han, att han gaf mig tjugufem cents och bad mig an-
vända dem väl. Jag sade honom, alt jag skulle så göra, ty
ett af de ändamål, hvartill jag tänkte använda dem, var att be-
tala min resa på den »underjordiska järnvägen.»
Till det yttre fortgick allt som vanligt; dock genomgick
jag samma inre oro och ängslan, som jag erfarit två och ett
halft år förut. Misslyckandet då var icke egnadt att stärka min
förtröstan på framgång vid detta mitt andra försök, och jag-
visste att andra gången jag misslyckades, kunde det icke gå
mig lika väl som den första. Jag måste antingen komma til]
den fjärran norden eller sändas till den fjärran södem. Utom
dessa tankar hade jag en smärtsam förnimmelse af, att jag stod
i begrepp att skiljas från en krets af uppriktiga vänner-
De sista två dagarna i veckan, fredag och lördag, användes
hufvudsakligen till att samla hvad jag behöfde för resan. Som
jag arbetat fyra dagar för min herre, lämnade jag honom sex
dollars på lördagsaftonen. Jag tillbrakte sällan mina söndagar
hemma, och af fruktan att något kunde märkas i mitt uppfö-
rande, iakttog jag äfven nu denna min vana och höll mig
borta hela dagen. Så på måndagen, den tredje september 1838,
tog jag i öfverensstämmelse med mitt beslut farväl af staden
Baltemore och det slafveri, som varit min afsky från barndomen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
