Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Segrar och nederlag omväxla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 190 —
om jag verkligen varit slaf och ville ha fakta, som talade där-
för. Men som jag ännu ej kände mig fullt säker för mina
gamla herrar, ville jag ej i första laget yppa deras namn eller
de platser där jag lidit och kämpat under slafveriets ok. Jag
vistades visserligen nu i en fri stat, och hade vunnit en ställ-
ning, där jag kunde vara till offentlig nytta, men jag var blott-
ställd att i ett slag förlora allt hvad jag tillkämpat mig.
I regel hade jag god tur under min resa att erhålla pas-
sande lokaler, där jag kunde tala för mitt folks sak. Men det
kunde också kända, att jag måste tala under bar himmel. Vid
ett dylikt tillfälle lånade jag’ en gång en ringklocka på det ho-
tell jag bodde, och gick med denna ringande genom de förnäm-
sta gatorna och ropande: »Hör! Frederick Douglass, som ny-
ligen var slaf, skall föreläsa öfver det amerikanska slafveriet på
stadens allmänning i afton kl. 7! De som vilja höra om slaf-
veriets verkningar af en bland slafvarna, inbjudas vördsamt att
närvara». Denna anmälan förde ut en stor åhörarskara, hvar-
efter den största kyrkan stod öppen för mig. I allmänhet fick
jag utan oroligheter hålla mina föredrag, men det kunde dock
hända, att jag å en del platser stördes af pöbeln, som slunga-
de grofva förolämpingar mot mig, ja, till och med gick till
handgripligheter. Vid ett sådant tillfälle fick jag min ena hand
bruten och har den sedan icke återvunnit sin förra rörlighet
och styrka.
Den lilla bok, jag under sista tiden hade arbetat på och
som handlade om mina upplefvelser i slafveriet, var nu färdig
och utgafs till mina vänners blandade känslor af tillfredsställel-
se och fruktan. De voro glada öfver att få de tvifvel och in-
sinuationer, hvarmed slafveriets förfäktare och försvarare fram-
kommit emot mig inför världen bevisade vara falska, men de
hyste många farhågor, att just detta bevis skulle sätta min sä-
kerhet på spel och göra det nödvändigt för mig att lämna en ställ-
ning, som på så egendomligt sätt hade erbjudits mig, och på
hvilken jag därför kunnat kraftigt medverka till väckande af
samhällets sedliga harm emot ett system, som beröfvat
mig tillika med mina medslafvar alla människovärdets attri-
buter.
Jag kände själf djupt de faror som omgåfvo mig och i
hvarje ögonblick kunde skingra mina djärfva förhoppningar
och sända mig tillhaka i ett tillstånd värre än döden. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
