Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Segrar och nederlag omväxla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 192 —
betydlig del af dem, men hemligheten var löst, då jag såg hans
väldiga gestalt och hörde hans stämmas klingande välljud.
Hans vältalighet störtade ned öfver den väldiga församlingen,
som ett åskregn om sommaren öfver en dammig väg. Han
kunde efter godtfinnande röra upp mängden till en vredesstorm
eller nedtvinga dem till den tystnad, hvarunder en moder läm-
nar sitt slumrande barns vagga. Sådan ömhet, sådan känsla,
sådan världsfamnande kärlek — och å andra sidan sådan harm,
sådan förbittrad och ljungande häftighet, sådan kvickhet och
humor, har jag aldrig hört öfverträffas, om ens upphinnas, vare
sig hemma eller utomlands. Han höll Irland i greppet af sin
starka hand och kunde leda det hvart han ville, ty Irland trod-
de på honom och älskade honom som det icke älskat eller trott
på någon ledare sedan dess. I Dublin, då han varit borta från
denna stad några få veckor, såg jag honom ledsagad genom
Sackvile Street af en massa gossar och flickor, som i kärleks-
fulla tonfall ropade: »Där går Dan, där går Dan», under det
han såg på den trasiga barfota hopen med den vänliga blicken
hos en fader, som återvänder till sina jublande barn. Han kalla-
des »befriaren» och det icke utan skäl, ty ehuru han misslyc-
kades i att upphäfva unionen mellan England och Irland, ut-
kämpade han segerrikt striden för den katolska emancipationen
och var en markerad vän till friheten hela världen rundt. Då
han föreställde mig för en ofantlig åhörarskara i Conciliation
Hall, kallade han mig skämtsamt »Förenta staternas svarte
0’Connel».
Ingen statsman å andra sidan Atlanten frambar ett tydli-
gare och kraftigare vittnesbörd mot slafveriets brott och för-
bannelse än Daniel 0’Connel gjorde. Han tryckte aldrig en
slafägares hand eller lät presentera sig för en sådan, om han
visste att han var det. Det var icke långt efter det jag såg
herr 0’Connel, som hans hälsa bröts och hans bana slutade
med döden. Jag kände, att en stor frihetskämpe hade fallit och
att den amerikanska slafvens sak icke mindre än hans eget
lands sak hade lidit en stor förlust. Jag kände det desto dju-
pare, då jag såg hvilket slags män, som trädde i förgrunden,,
när 0’Connels stämma icke längre ljöd på Irland.
Det skulle uppehålla läsaren alltför länge och göra denna
volym alltför vidlyftig att beskrifva de många prof på vänlighet,
som visades mig utomlands eller att allenast nämna alla de
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
