Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Tiden jämnar allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 238
blott en gång i någons lif. Människolifvet är för kort för
ett upprepande af händelser, som tilldraga sig med femtio
ars mellanrum. Att jag djupt upprördes och mäktigt greps af
denna är lätt att föreställa sig. Här mottogs och ledsagades
jag af sonsonsonen till öfverste Edward Lloyd — som jag känt
väl femtiosex år förut och hvars gestalt och drag voro så lif-
ligt inpräglade i mitt minne, som om jag sett honom dagen
förut. Han var en gammaldags herre, elegant i sin dräkt, vär-
dig i sitt uppträdande, fåordig och af en imponerande hållning,
och jag kan lätt fatta, att ingen guvernör i staten Maryland
någonsin tagit i anspråk ett större mått af aktning än denne
farfader till den unge herre, som nu stod framför mig.
Att säga att vårt mottagande var på allt sätt behagligt,
är blott ett svagt uttryck för den känsla hvar och en af
oss erfor.
Då vi lämnade »stora huset», blef min närvaro bekant
för de färgade, af hvilka somliga voro bland de barn jag känt
som gosse. De tycktes alla förtjusta öfver att se mig och glad-
de sig, då jag räknade upp namnen på många af de gamla
tjänarne samt pekade ut den koja, där doktor Copper, en gam-
mal siat med en valnötskäpp i handen brukade lära oss bedja
»Herrens bön». Sedan jag tillbragt en liten stund bland dessa,
sade vi farväl till herr Howard Loyd, med många tacksägelser för
de vänliga uppmärksamheter han visat oss.
Dessa båda besök utgöra för mig kära hågkomster, hvilka
jag skall troget bevara i minnet, under de år, som ännu kunna
återstå af mitt lif.
En stor högtids och minnesdag för mig var också den
dag, då jag som Förenta staternas marskalk i distriktet Colum-
bia kallades att presidera vid general Garfields utnämning till
president. Han var då i sin mandoms fullhet och kraft. Det
blef mig också förunnadt, att på hans begrafningsdag hålla ett
minnestal öfver den store mannen, som beundrades af hela
Amerika.
Det torde framgå af denna bok, att jag under mitt lefnads-
lopp genomlefvat flera olika lif: för det första lifvet som slaf,
för det andra lifvet som flykting ur slafveriet, för det tredje
ett lif af relativ frihet, för det fjärde ett lif af kamp och strid
och för det femte ett lif af seger, om icke fullständig så åtmin-
stone säker. I ill dem som lidit slafveriets vedermödor kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
