Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egypten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slafvar, så är det semitiska krigsfångar som förrätta slaftjänst,
slå tegel och utföra byggnadsarbeten. Det är judar och syrier
och de äro statsslafvar. De som dömdes till arbete i grufvorna
såsom straff hade den hårdaste lotten. Helt annan behandling rönte
de som kommo i tjänst hos konungen, prästerna eller enskilda
utan att hafva gjort sig skyldiga till något brott. Många kommo
till konungens palats genom köp eller såsom gåfva från
främmande furstar. Efter deras inre eller yttre företräden gick det dem
helt olika. De mest begåfvade kunde hinna de högsta äreställen.
Då under 18:e dynastien omkr. 1580 f. Kr. egyptierna gjorde
stora eröfringar i Asien och såsom ofvan angifvits väldiga
slafmassor drefvos till Egypten, utvalde Farao först så många han
ville, särskildt uttog han för bemanning af fartygen därför
lämpade främlingar såsom fenicier och syrier, enär egyptierna
afskydde denna tjänstgöring. Andra förvandlades till eunucker,
sådana det gafs många vid de orientaliska hofven. Potifar
liksom väl öfverste bagaren och öfverste munskänken, som vi känna
från patriarken Josefs historia, hörde till denna klass. Ramses III
(ungf. 1200—1170) förärade landets präster massor af slafvar af
olika slag. Han uppgifves hafva skänkt Thebe mer än 85 tusen
och landets alla präster inalles mer än 113 tusen. I härskarens
harem funnos massor af kvinnor, många äfven af furstlig börd.
Om en farao är det bekant, att drottningen jämte bihustrur och
öfriga haremskvinnor skänkte honom 170 barn. För dessa barn
var det en olycka, att deras legala ställning berodde på moderns.
Var hon slafvinna, blefvo barnen slafvar, äfven om fadern var
den förnämste mannen i riket. Hos de semitiska folken var både
moderns och barnets lott gynnsammare, i det att det barn hon
födt med sin herre var fritt och skyddade henne för försäljning.
De förnäma och rika tyckas liksom i Grekland hafva haft ett
sådant öfverflöd på slafvar, att de ej för eget behof kunde
använda dem. De sålde i stället produkterna af deras arbete.
Däremot tyckes det ej hafva varit brukligt vid Nilen att uthyra
slafvar såsom de grekiska slafägarne gjorde.
Dock var slafvarnes lott hos det milda egyptiska folket
skäligen dräglig, såsom framgår af många af dess sedebud. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
