Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hårdt, särskildt då i jordbruksområden, där en bestämd skördeandel
skulle hafva varit den lämpligaste skatteformen, en penningskatt
pålades. Så i Palestina. Många måste där, för att skaffa sig
penningar till skatten, till ockrare pantsätta sina åkrar och vinberg,
hvarigenom de och deras barn blefvo långifvarnes lifegna trälar.
Visserligen gick det persiska riket snart under, men Alexander
och hans efterträdare läto ej persernas skapelse förfalla. Kultur
och handel främjades af makedonierna och deras arftagare
romarne. Till och med sassanidernas nya perserrike och det
arabiska kalifatet lade i dagen ett visst kulturintresse. Först
Djingiskans mongoler förstörde under medeltiden hvad som var kvar
af den gamla odlingen.
Under de sista förkristna årtusendena hade upprepade
folkvandringar fört öfver från Europa till Mindre Asien
indogermanska stammar, som där blefvo bofasta. Andra folk trängde
fram från bergstrakterna norr om Syrien, och slutligen utöfvade
kulturområdena i södra Syrien liksom vid Eufrat en stark
dragning på de arabiska ökenfolken. Det främre Asien utgjorde en
verklig folkens tummelplats.
Ariska riken uppstodo här, i hvilka åtminstone den härskande
klassen var af arisk härstamning. Särskildt framstår Hetiternas,
hvilka utbildade en egenartad kultur. Äfven den egeiska övärlden
och det Egeiska hafvets kustland, alltifrån det i saga och sång firade
Troja, som i våra dagar genom de där företagna gräfningarna
och deras vetenskapliga resultat ånyo frejdats, frambragte, om
ock under inflytande från Faraonernas land, en särskild kultur,
som anses föga yngre än den egyptiska. Den nådde sin
höjdpunkt på Kreta och är en föregångare till den mykenska, ehuru
denna senare gifvit hela denna kulturepok sitt namn, där den ej
benämnes den kretiska eller minoisk-mykenska.
Bland de syriska stammar, som förbundo med hvarandra
Egyptens och Eufratländernas kulturområden och omväxlande kommo
i beroende af den ena eller andra stormakten, hafva vi att
närmast framhålla fenicierna.
Redan i 16:e århundradet, då egyptierna inträngde såsom
eröfrare i de syriska landen, ägde fenicierna en högt utvecklad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
