Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som sammanföll med och berodde af Assyriens och Egyptens
svaghetsperiod. Israeliterna sträfvade efter att nå fram till
Medelhafvet men stängdes därifrån af fenicierna och filistéerna. David
och Salomo knöto handelsförbindelser med de förra, hvilka i
mycket blefvo israeliternas läromästare och hjälpare. De
understödde dem vid deras stora byggnadsföretag och läto dem
deltaga i de vinstgifvande handelsfärderna till södern för att hämta
dyrbara träslag, ädla stenar, rökelse, myrra, balsam och guld.
Handelspolitiska intressen föranledde äfven fejderna med det
mäktiga riket Damaskus liksom ock sträfvandet att behärska
karavanvägarna till kusten och till Arabiska viken. Men handeln
skapade rikedom, och rikedomen alstrade lyx och njutningslystnad.
Nu glömdes både träldomen i Egypten och stadgandena i Mose
lag.
Israeliternas försök att blifva ett handelsidkande folk
omintetgjordes först genom Israels rikes undergång och de tio
stammarnas bortförande i fångenskap år 722. Äfven riket Juda dukade
under i 6:e århundradet för babylonierna, och folket bortfördes
till deras land. Alltjämt förtrycktes de ekonomiskt svagare, och
oaktadt efter profeten Jeremias strafftal konung Sidkia och allt
folket förbundit sig att frigifva judiska slafvar och slafvinnor,
bröts denna öfverenskommelse och de som redan blifvit frigifna
återfördes i slafveri. [1] Det uppgifves, att såväl före som efter
den babyloniska fångenskapen judarne sålde sina söner och
döttrar för att själfva få lefva i öfverflöd.
Hufvudmassan af judafolket hade efter Jerusalems intagande af
babylonierna bortförts i fångenskap. Men äfven af dem som
tilllätos kvarstanna utvandrade en del till Egypten. Judalandet blef
därför affolkadt och förföll. Endast den fattigaste delen stannade
kvar och fördelade sig emellan de fångna rikes hjordar,
hvarjämte samtidigt flera af grannfolken från öknen trängde in på de
öfvergifna områdena. Men Arabiens beduinstammar, som högre
än allt annat skattade sitt fria lif i öknen, där de ströfvade
omkring med sina hjordar, mot god betalning beskyddande
handelskaravanerna och själfva drifvande en indräktig mellanhandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
