Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tillintetgöra det af dem hatade egyptiska riket och sig
mellan dela dess länder. Utan att ens förebära någon orsak angrepo
de den under en minderårig konung stående värnlösa staten och
utbredde sig öfver de egyptiska besittningarna i Mindre Asien.
Filips välde ökades betydligt, och han var icke längre en ofarlig
granne. I egenskap af förmyndare för den minderårige
konungen intervenerade den romerska regeringen till en början blott
diplomatiskt genom affärdande af ambassader till båda konungarne,
men aktade sig noga för att utsätta sig för strid med båda
konungarne samtidigt. Antiochos fick därför ostördt fortsätta med
förverkligandet af sina eröfringssyften, hvarför han lämnade
förbundsbrodern i sticket. År 200 utfärdades den romerska
krigsförklaringen mot Filip, och år 197 afslutade konsuln Titus
Quinctius Flamininus kriget. Filip fick behålla i det närmaste
det egentliga Makedonien men måste förplikta sig att ej ingå
förbund med främmande stater utan Roms vetskap eller affärda
beskickningar till utlandet, att ej föra krig mot civiliserade stater,
att ej underhålla en krigsmakt större än 5 tusen man, att
utlämna alla örlogsfartyg utom 5 och slutligen att ingå förbund
med Rom och vid påfordran ställa hjälptrupper. Makedonien
blef sålunda en vasallstat under Rom liksom kort förut
Karthago. Vid Isthmiska spelen kunde grekvännen Flamininus
för den församlade mängden tillkännagifva senatens beslut, att
alla grekiska stater skulle vara fria. Nu kom turen till
Antiochos, som angripit Roms trogne bundsförvant konungen i
Pergamon och dessutom tagit i sitt skydd den landsflyktige Hannibal,
ehuru han ej följde dennes råd. Efter några års fruktlösa
underhandlingar utbröt kriget, då Antiochos landsteg i Grekland. Han
besegrades såväl i Grekland som sedermera i Asien, hvarefter
fred slöts. Antiochos måste afträda alla sina besittningar i
Europa och i Asien allt område väster om floden Halys samt
afsäga sig all rätt att föra anfallskrig med de västra staterna eller
under några förhållanden från dem göra några landvinningar. Af
flottan fick han behålla blott 10 skepp, de öfriga brändes.
Romarne tålde öfverhufvud icke tillvaron af en sjömakt. Till
ersättning förlänades åt Antiochos titeln af romerska folkets vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
